En cynisk rovdrift på unga människor – finansierad av staten
Att få brev från Collector Bank innebär sällan goda nyheter. Som namnet antyder är affärsidén att låna ut pengar (ofta till hög ränta) och sedan kräva tillbaka dem. I det senare arbetet har företaget god hjälp av en statligt finansierad indrivningstjänst: Kronofogden.
Tänk snubbe i motorcykelväst, bara artigare och betydligt mer effektiv. Under 2021 skickade Collector 48 613 ärenden vidare till Kronofogden, en ökning med 24 procent på ett år. Totalt uppgick kraven till 1,4 miljarder kronor, 400 miljoner mer än 2020.
På topplistan över myndighetens största ”kunder” finns en rad så kallade nischbanker som Svea Bank, Resurs Bank och Klarna. Bara fem av de största kreditbolagen skickade förra året 157 000 människor till Kronofogden, enligt en sammanställning i Dagens Industri. Dessa fönsterkuvert utlöste inte precis glädjescener. En betalningsanmärkning är i Sverige ungefär som att förses med en ofrivillig ansiktstatuering. Vardagen blir lite jobbigare.
Men i veckan hände något. För en gångs skull var det Collector som fick ett brev med obehagligt innehåll. Det kom från Finansinspektionen som meddelade att man preliminärt kommit fram till att banken inte ”iakttagit god kreditgivningssed”.
På svenska: lånat ut pengar till människor som inte borde låna. Andra nischbanker ska ha fått liknande besked. Böter hotar.
Finansinspektionens uppvaknande kommer sent. Att det funnits stora problem i den svenska kreditbranschen har varit uppenbart länge. Nästan var femte person som tog ett blancolån på 100 000 kronor eller mer under 2020 tjänade mindre än 25 000 i månaden före skatt. Bland de som får problem med att betala finns en stor andel unga. Och att Generation Z fått intrycket av att det är normalt att låna till semestern eller ett par nya skor är inte konstigt.
”Aldrig tidigare har det varit så snabbt och enkelt att låna pengar. Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt kring lån och skulder, och att handla och spela på nätet”, som Kronofogdens enhetschef Per-Olof Lindh uttryckt saken.
Det går knappt att öppna mobilen eller slå på tv:n utan att översköljas av reklam från något företag med hittepå-namn som erbjuder ”smarta sätt att samla alla dina smålån”.
Verksamheten är mycket lönsam. Huvudägarna i Collector, Svea, Resurs och inte minst köp-nu-betala-sen-pionjären Klarna är alla mångmiljardärer.
Staten har varit behjälplig inte bara genom slapp övervakning. Nischbankerna finansierar sin utlåning genom att erbjuda sparkonton som omfattas av insättningsgarantin. Avgifterna som de betalar för denna försäkring är låga i förhållande till de risker de tar. Kreditförlusterna är i många fall flera hundra gånger större som andel av utlåningen än i storbankerna. Det handlar alltså om en ren subvention.
Den svenska lånecirkusen är inte bara ett problem för personer vars dörrmatta översvämmas av inkassokrav. Ekonomen Jan Häggström, tidigare på Handelsbanken, har jämfört de svenska konsumtionsskulderna med subprime-lånen i USA som utlöste finanskrisen 2008. Jan Häggström befarar att det kan sluta i en så spektakulär krasch att Sveriges skattebetalare tvingas rädda nischbankerna.
Låt oss sammanfatta. Ett litet antal personer har med statens hjälp byggt upp stora förmögenheter på att bedriva en cynisk rovdrift på unga människor. När myndigheterna till sist griper in är det redan för sent. Kostnaden plockas upp av medborgarna.
Ett samhällskontrakt anpassat till 2020-talets Sverige.