Tv-debatten var som att slängas in i en svinstia
Partiledarnas debatt i SVT var som att brottas med grisar. Ingen tycker det är roligt mer än grisen.
Men tyckte partiledarna verkligen att det var roligt? Politik är ju inte bara plikt och ansvar utan också lust, debattglädje och formuleringskonst.
Inget av det såg vi. Vi såg en socialdemokratisk ledare som rimligen får högre opinionssiffror ju tystare hon är. Tyvärr duger det inte att vara tyst i två lååånga timmar även om Andersson nog skulle tjäna på det.
I stället begick hon sin vanliga blunder: Hon var väl inrepeterad på sina första talepunkter, det rann som vatten, flitigt hade hon övat framför spegeln, men så fort hon fick mothugg tog beskeden slut och hon hänvisade till framtida besked.
Att människan inte begripit att om hon påstår något i en debatt så får hon mothugg!
Mothuggaren själv, Statsministern Som Sålde Sin Själ till Jimmie Åkesson, lyckades som alltid låta ledig och förnuftigt resonerande även när han säger att han räddar klimatet genom att dramatiskt öka utsläppen av växthusgaser.
S-S-S-S-S, som han kallas, låter förnuftig även när han säger att partilotterier är dåliga fast han nyss sa att de var bra; han låter vettig och glad även när han säger att han aldrig lovat att inte styra med Sverigedemokraterna fast alla hörde honom lova just det.
Det förnuftigt resonerande är hans signum även om det stundtals är omöjligt att hänga med i piruetterna.
Byråkraten Magdalena och SSSSS debatterade en skattesänkning som var felaktig enligt BM, och som enligt SSSSS inte var någon skattesänkning alls.
Jag kan svära på att 98 procent av tittarna inte fattade vad de talade om. Jag frågade nyss en politisk expert och även hen hade svårt att förklara vad saken gällde.
Och så hade vi den ständigt flinande miljöpartisten som alltid lyckas se ut som om Hon Vet Bäst och är dessutom Moraliskt Överlägsen, hon flinade även när Åkesson frågade om vi ska ha högläsande nazister på biblioteken – oj oj oj, vad belåten hon blev när hon kunde säga, jaha! det kunde man förstå! att Åkesson vill ha högläsande nazister på biblioteken!
Fast han inte sa det eller menade det.
Jag stängde av och gick och la mig och läste en brevsamling av John le Carré.
Det var en outhärdlig debatt, lika outhärdlig som att slängas ner i en gyttjepöl och tvingas brottas med en galt.
Det tragiska med SVT:s partiledardebatt var att inte ens galten tyckte det var kul.
