Sveriges dummaste lag blir en katastrof
Den sannolikt mest enfaldiga lagändring som har gjorts i Sverige i modern tid träder i kraft 1 oktober.
Uppemot 100 nya domare måste anställas för att ägna sig åt fullständigt meningslösa sekretessgranskningar.
Ett annat sätt att se på saken är att det kommer att kosta domstolarna upp till 100 miljoner kronor om året att hemligstämpla allt möjligt som ändå inte kommer att förbli hemligt särskilt många minuter.
Bakgrunden till ett elände som just nu vållar domstolschefer runt om i landet huvudvärk av det mer svårtartade slaget är nya lagar som ska stärka rättsprocessen och leda till ökad lagföring.
Året var 2019, justitieminister Morgan Johansson spände musklerna och drämde till med allt från lägre straff för den brottsling som sätter dit någon annan, kronvittnen, till hårdare tag för övergrepp i rättssak, mened och skyddande av brottsling.
Dessutom skulle skyddet för brottsoffer och vittnen och deras anhöriga stärkas genom att uppgifter om dem i förundersökningar sekretessmarkeras.
En i grunden god tanke. Rättegångar med grov och omfattande brottslighet blir bara vanligare, att framträda i rätten kan vara väldigt pressande, många brottsoffer och vittnen upplever situationen som hotfull, vissa av dem blir rent av hotade, tystnadskultur brer ut sig.
Dessvärre tenderar straffskärpningssugna politiker inte att vara bättre på att tänka på konsekvenserna av sitt handlande än en genomsnittlig treåring.
Och de fick dessvärre inte mycket stöd av remissinstanserna, som inte riktigt förstod vad som var på väg att hända.
Lagändringen kommer nämligen att tvinga de redan hårt pressade domstolarna till oerhörda arbetsinsatser.
När åtal väcks och förundersökningar blir offentliga, ska framöver varenda sida granskas på jakt efter personnummer, bostadsadresser, telefonnummer, sommarstugor, hotellvistelser och allt vad det nu är.
Redan med dagens lagar sker för all del sekretessprövningar. Av de cirka 120 000 brottmål som i fjol passerade nationens tingsrätter sekretesshanterades runt tio procent innan de lämnades ut.
Med den nya offentlighets- och sekretesslagen ska alla förundersökningar granskas. Vissa vill nämligen ha allt. Exempelvis nyhetsbyråer som prenumererar på domar och till tjänster som Lexbase.
Domstolsverket har analyserat situationen och kommit fram till att 50 till 100 nya domare behöver anställas för att göra jobbet.
Underhuggare kan i och för sig göra en första granskning, men den måste sedan gås igenom av en utbildad domare.
Jag upprepar: 50 till 100 nya domare. Detta i ett läge där det råder brist på just domare och återväxten är klen.
Det kanske låter som en alarmistisk överdrift. Men det är som sagt över 100 000 förundersökningar av varierande storlek som varje år ska granskas.
Att med någon form av koncentration dammsuga en sida i ett förundersökningsprotokoll på jakt efter förgriplig information tar ungefär en minut.
Redan en liten utredning går på upp till en timme att plöja.
Dyrt blir det också. En domare kostar staten ungefär en miljon kronor om året. Vi talar med andra ord om en årlig kostnadsökning på uppemot hundra miljoner kronor.
Till vilken nytta?
Det är ju inte så att Sverige är på väg att införa anonyma vittnen. Namnen kommer inte vara hemliga.
Nästan all den information som ska strykas över går med andra ord att få fram på några sekunder med en enkel googling.
Personnummer, hemadress, telefonen, mejlen, det mesta går snabbt att fixa.
Den som framförallt kan tänkas vilja hota eller skada någon som avser berätta vad han eller hon vet är den åtalade. Och den personen kommer att ha fyll insyn även framöver.
Domstolsverket har satt ihop en tiosidig checklista över förmodade konsekvenser av den nya ordningen. Det är ingen munter läsning.
Slutsatserna av analysen av olika ”problemområden" varierar mellan ”oklar verksamhetspåverkan”, ”stor verksamhetspåverkan” och ”extremt stor verksamhetspåverkan”.
I ett larm till politikerna varnar Domstolsverket att även polisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket riskerar att drabbas.
Detta eftersom människor som inte är nöjda med materialet de fick ut från en domstol mycket väl kan tänkas vända sig till andra myndigheter som också har handlingarna i sin besittning.
Larmet har också fått Justitieutskottet att fatta ett ovanligt beslut. Lagen, som skulle börja gälla 1 april, har skjutits fram till 1 oktober. Detta för att domstolarna ska få mer tid på sig till förberedelser.
Men det räcker inte långt. Domstolschefer jag har pratat med säger med varierande grad av förtvivlan i sina röster att de antingen kommer att tvingas ge avkall på den dömande verksamheten eller på serviceskyldigheten.
Än är det dock inte för sent.
Politiker, hitta en annan lösning. Stoppa för Guds skull den här galenskapen.
Det här är Oisín Cantwell