Ingen annan kan bryta dödläget om Nato
Just nu ser det mörkt ut för möjligheterna att få Turkiet att godkänna Sverige som Nato-medlem.
Men det betyder inte att loppet är kört.
USA är fortfarande Sveriges största hopp. I helgen läggs ännu en pusselbit på plats.
Turerna kring den svenska NatoprocessenDen senaste veckan har varit lite märklig. Än en gång har det dribblats fram och tillbaka om huruvida Finland är på väg in i Nato före Sverige.
Och plötsligt har många av nyckelaktörerna känt sig tvungna att påtala det som hela tiden varit självklart. Att det bara är Turkiet som kan bestämma om och när de tänker ge grönt ljus för både Finland och Sverige.
Jag ser det som ett tecken på att de diplomatiska ansträngningarna går på högvarv långt bortom Stockholm och Helsingfors.
I veckan var Nato-chefen Jens Stoltenberg i Ankara för att ännu en gång poängtera att det är dags att Turkiet godkänner de två nordiska länderna.
På söndag kommer USA:s utrikesminister Antony Blinken på besök till Turkiet. Han ska visa USA:s beredskap att bistå Turkiet efter de svåra jordbävningarna.
Men han kommer framförallt att ta upp Nato-processen.
Stoltenbergs insats och de samlade påtryckningarna från alla Nato-länder ska inte underskattas. Häromdagen var det Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock som besökte Stockholm för att ge stöd till regeringens linje att Sverige uppfyllt det avtal man har med Turkiet.
Men det är bara USA som har styrkan att på allvar vrida om armen på president Erdogan.
Ingen insyn
Vi kan alla följa det öppna diplomatiska spelet. Handslagen och de bistra minerna framför tv-kamerorna. De officiella uttalandena på otaliga presskonferenser.
Men där frågan verkligen avgörs har vi ingen insyn. I de slutna rum där nyckelpersonerna möts öga mot öga för att göra upp. Där är mötena mellan Turkiet och USA extra viktiga.
Blinkens besök i Ankara är hans första sedan Biden tillträdde för två år sedan. Det är anmärkningsvärt att han inte hälsat på en så viktig allierad tidigare. Det beror på att president Biden medvetet velat hålla den alltmer auktoritäre Erdogan på armlängs avstånd.
Att USA nu månar om att åter förbättra relationerna med Turkiet beror till stor del på kriget i Ukraina och utvidgningen av Nato.
USA är berett att gräva ned stridsyxan för att Turkiet för ett antal år sedan köpte ett ryskt luftvärnssystem mot USA:s uttryckliga invändningar. Biden är beredd att sälja det amerikanska stridsflygplanet F-16 till Turkiet. Men oavsett vad som sägs utåt kommer det inte att ske utan villkor.
Erdogan är inte ensam om att kunna agera basarhandlare.
Ett av villkoren är att Turkiet godkänner både Finland och Sverige som Nato-medlemmar. Även om det inte nödvändigtvis behöver ske exakt samtidigt.
PKK-sympatisörer
För Turkiet är Sverige och Finland bara brickor man försöker utnyttja i ett större spel. Ett spel där Erdogan kan samla lite pluspoäng hos Putin samtidigt som han kan framställa sig som en mäktig och oberoende statsman inför den egna befolkningen.
Men för Turkiets säkerhetsintressen är nya och uppgraderade stridsflygplan oändligt mycket viktigare än att Sverige sätter stopp för flaggviftande PKK-sympatisörer på Stockholms gator.
Erdogan vill dock ha garantier för att Turkiet verkligen får köpa planen innan det turkiska parlamentet godkänner Sverige och Finland. Den amerikanska kongressen är inte odelat positiv och de måste godkänna affären.
Ett schakrande pågår och det som kommuniceras utåt är inte nödvändigtvis samma sak som sägs i de slutna rummen.
Bortsett från stridsflygplanen finns det andra tvisteämnen mellan USA och Turkiet.
USA och övriga Nato vill tvinga Erdogan att skrinlägga sina planer på ännu en invasion i norra Syrien i syfte att skapa en bredare buffertzon mot samma kurdiska väpnade grupp som hjälpte Nato att bekämpa Islamiska staten.
Hårda nypor
En eftergift Erdogan helst vill slippa göra för att få sina F-16 plan. Att godkänna Sverige och Finland är ett betydligt lättare piller att svälja.
Blinkens besök i Turkiet är en viktig pusselbit i USA:s försök att rucka på det som hittills framstått som ett benhårt turkiskt nej. Men det är sannolikt inte förrän efter valet i Turkiet, om det nu blir av som planerat den 14 maj, som USA tar till de riktigt hårda nyporna ifall Erdogan fortfarande trilskas.
Målet är att både Finland och Sverige ska vara medlemmar när Nato samlas till toppmöte i Litauen i juli. Även om det inte är någon katastrof om det drar ut några månader på tiden.
Åtminstone utåt är alla övertygade om att Finland och Sverige blir medlemmar. Men det är USA som till slut måste se till att alla pusselbitarna faller på plats.
Går Finland med i Nato utan oss är vi illa ute