Folkhälsomyndighetens pressträff är vår nya lägereld
Klockan 14 samlades nationen som vanligt runt Sveriges nya lägereld, Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferens.
Vilka nya begränsningar införs i dag?
Finns det något ljus i tunneln?
Kort sagt, hur mår vi?
Anders Tegnell, statsepidemiologen som numera är med i tv, radio och tidningar från morgon till kväll, en människa med vad det verkar enorm arbetskapacitet, hade just denna dag ingenting speciellt att förtälja.
Det var mest de gamla vanliga förmaningarna, hälsa inte på äldre, tvätta händerna, arbeta hemifrån i den mån möjlighet finns, ett mantra som börjar bli lika sömnigt välbekant som en gammal Abba-hit.
Men samtidigt ett igenkännbart budskap jag tror att vi behöver i en tid då pushnotiserna i mobilen tycks tävla i dysterhet om snabbt stigande antal döda och varsel som sprider sig med en skogsbrands hastighet.
En gång i världen var det Hylands hörna i Sveriges enda tv-kanal som skänkte nationen sammanhang och begriplighet.
Kanalerna blev fler och även om lägereldarna som befolkningen samlades kring bytte namn och blev melodifestival och Let's dance svarade sändningarna mot ett behov av någon form av gemenskap.
Ett behov som Folkhälsomyndigheten plötsligt har tagit över: För 14:e dagen i rad hölls klockan två på eftermiddagen den pressträff under vilken nationen stannar upp och alla sätter på tv:n, går in på datorn eller plockar fram mobilen.
Och alla får ha en åsikt. Fel låt vann! Agnetha Sjödin dansar som en kråka! Vi måste stänga landets gränser!
I någon mån påminner detta mig samtidigt om då jag var liten och Ingemar Stenmark skulle åka ner för någon pist i alperna och fröken rullade in en måttligt fungerande tv-apparat i klassrummet och Palme avbröt regeringssammanträdet.
Tegnell, för dagen klädd i en blå piké jag inte har sett tidigare, parerade journalisternas frågor på svenska och engelska och passade på att med sin sedvanliga lågmälda artighet läxa upp en tysk tv-reporter.
Nej, vi har inte sett kulmen än. Jo, jag tror fortfarande att den väg Sverige har valt är den rätta. Yepp, vår förhoppning är fortfarande att kunna plana ut kurvan.
Han tillhör den udda samlingen människor som för ett kort ögonblick i ett extremt sammanhang dyker upp och tar över utrymmet i medierna från programledarna och idrottshjältarna och popsångarna.
Under veckorna efter mordet på Anna Lindh en gång i tiden hette han Leif Jennerkvist och var chef på länskriminalen i Stockholm. Under den evighetslånga regeringsbildningen härom hösten hette han Andreas Norlén och var talman.
Personer som hastigt och mindre lustigt och utan att ha bett om det befinner sig mitt i strålkastarnas ljus med en nations ögon riktade mot sig. Som plötsligt har utsetts till någonting så hopplöst som hela rikets terapeut.
En stridslysten reporter ville veta vad statsepidemiologen ansåg om kristdemokraten Ebba Buschs senaste utspel.
– Hon anser att Folkhälsomyndighetens kommunikation varit motstridigt. Kommentar?
– Det är bra att politiker har åsikter, svarade Tegnell med ett försiktigt leende.
Statsepidemiologen hade troligen lika gärna kunnat bli en hyfsat framgångsrik diplomat.