Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Bodström – snudd på landsförrädare

2001 gav Lennart Bodström ut sina memoarer ”Mitt i stormen”.

Häromdagen såg jag Lennart Bodström på stan. Lennart, inte Thomas. Han gick sakta och när jag följde hans böjda rygg tänkte jag på likriktningen i opinionsbildningen. Om medier och politiker säger samma sak ska det mycket till för att yttra en avvikande åsikt. Den som gör det blir stämplad som icke seriös, omdömeslös, haveristisk eller galen.

Det betyder inte att den som går emot rådande opinion automatiskt är modig och har rätt. Om en fågel ser ut som en bofink, låter som en bofink och rör sig som en bofink är sannolikheten stor för att det är en bofink.

Den som säger att fågeln är en kärnvapenbestyckad robot dold under fjädrar är sannolikt galen.

Därför är det så svårt att skilja knäppskallar från sanningssägare. Dåren och den modige förenas i att båda protesterar mot det som andra tar för självklart, något som inte ens behöver diskuteras.

Den viktigaste frågan på 1980-talet var intrången av främmande ubåtar längs våra kuster. Militären jagade ständigt dessa skrämmande, gäckande farkoster. Marinen släppte sjunkbomber och sprängde minor, vertolhelikoptrar hovrade över mörka vatten. Förberedde inkräktaren krig? Lönnmord på nyckelpersoner i svenska staten?

Mest dramatiskt var det i Hårsfjärden söder om Stockholm hösten 1982. Marinen öppnade presscenter med försäljning av godis och dricka. Intill förbereddes ett fångläger. Ute i fjärden small bomber. Ubåten slank ut även den gången.

Året efter utpekade en statlig kommission Sovjetunionen som den kränkande makten.

Bara en person i etablissemanget tillät sig tvivla. Det var utrikesministern Lennart Bodström som framförde försiktiga invändningar.

Han utmålades prompt som löjlig, inkompetent och snudd på landsförrädare. De borgerliga partierna väckte misstroendeförklaring i riksdagen, vilket var unikt.

Att han överlevde den mediala och politiska lynchningen är förunderligt.

Nu vet vi att Lennart Bodström hade rätt och alla andra fel. De fientliga farkosterna var fantasifoster, fiskstim, dumpade kylskåp och propellerljud från en båt med spejande journalister.

Ubåtshysterin var en masspsykos som satte Sveriges säkerhetspolitik i gungning.

När jag såg den gamle mannen gå över torget tänkte jag att vi alla har mycket att lära av honom.

Följ ämnen i artikeln