”Hoppas att domen överklagas”
18-åringen som friades för mordförsök på fyra poliser har all anledning att vara nöjd.
Tingsrätten valde nämligen att lägga bevisribban mycket högt.
Attacken mot polisbussen, i vilken fyra poliser befann sig, i Tumba utanför Stockholm förra sommaren kunde ha fått fruktansvärda konsekvenser.
Splitterhandgranaten som kastades innehåller en hel del stålkulor och teknikerna skulle senare räkna till 105 splitterhål i bussen. Att ingen polis skadades allvarligt eller dog är en tillfällighet.
I sin dom i dag viftar Södertörns tingsrätt bort åklagare Stefan Creutz indiciekedja, vilket delvis är fullt begripligt.
Jag håller med tingsrätten om att fingeravtryck på en låda med sten inte är mycket till bevisning. Det knyter möjligen 18-åringen till oroligheter i området tidigare samma kväll, men inte till mordförsöken.
Inte heller är omständigheten att den åtalades mobil befann sig i trakten vid tiden för attacken särskilt bestickande. Han bor ju där.
Och även jag hade viftat bort den anonyma person som ringde polisen och angav den senare åtalade ynglingen. Tipsarens identitet är okänd. Hans uppgifter har inte gått att kontrollera.
Mer graverande är att telefonavlyssning visat att 18-åringen blev orolig samma dag som det stod i tidningar att ett gripande i ärendet var nära förestående och bad att få sova hos en kompis.
”Jag hade troligen bråkat med min mamma. Det var därför jag inte ville vara hemma”, förklarade han i rätten. Ett resonemang som domstolen köper.
Än mer generös är tingsrätten rörande åklagarens starkaste kort. På grepen, en del av handgranaten, återfanns 18-åringens DNA. Bara hans, ingen annans.
Hur kunde det komma sig? Den unge mannens förklaring i rättssalen är ungefär lika trovärdig som när en genomsnittlig italiensk fotbollsspelare störtdyker i straffområdet.
Han hade hållit i handgranaten tidigare under dagen. En äldre kille ville att han skulle förvara den. Vad var nu det för en kille? Den som är åtalad för försök till mord kan ju tänkas ha intresse av att svara på den frågan. Men 18-åringen har varit ytterst hemlighetsfull.
Tingsrätten anser inte att åklagaren har lyckats motbevisa denna story.
Jag är den första att försvara domstolarnas högt ställda beviskrav. En sådan ordning är nödvändig i ett samhälle som strävar efter att så få oskyldiga som möjligt ska buras in i fängelse.
Men jag hoppas att åklagaren överklagar. Det vore bra om ytterligare en instans värderade bevisningen i detta mål.
Det handlar trots allt om mycket allvarlig brottslighet.