Aldrig varit så svårt för utländska medier att bevaka presidentvalet
WEST PALM BEACH, FLORIDA. Mejlet från Trumpkampanjen var lika brutalt som tydligt.
”Credentials denied” stod det på vår ansökan om att få komma in på Donald Trumps valvaka.
Det kom knappast som någon överraskning.
Jag bevakar mitt sjätte amerikanska presidentval på plats i USA. Aldrig tidigare har det varit så svårt för utländska medier att få tillgång till kandidaterna och deras valmöten.
Vi bor precis intill Palm Beach Convention Center där Trump håller sin valvaka. Men eftersom vi inte fått någon ackreditering är vi hänvisade till trottoarerna runt konferenscentret eller den stora gräsmattan på baksidan.
Där har de utländska tv-bolagen ställt upp tält som skydd mot solen och de regnskurar som väderlekstjänsten förutspått.
Härifrån sänder japanska, tyska, brittiska, svenska, indiska och en rad andra länders tv-bolag. Det enda man kan se är baksidan av konferenscentret.
De modiga ställer sig precis nere vid den lilla sjön där det finns skyltar som varnar för att det finns alligatorer i vattnet.
Årets valrörelse är unik i sitt sätt att behandla utländska medier.
Det började redan under primärvalen strax efter årsskiftet. Alla ansökningar om att få närvara vid valmöten avvisades. De gällde så gott som alla utländska medier.
När vi i mars försökte ackreditera oss till Nikki Haleys valmöten i Georgia fick vi inte ens svar från den republikanska utmanarens presstjänst. I stället åkte vi till några av hennes möten som publik. Jag tog inte med mig anteckningsblocket och fotograf Jerker Ivarsson tog bara bilder med sin mobilkamera.
Inte nog med att kampanjerna nekade utländska medier ackreditering. De jagade oss. Hade någon med sig en proffskamera blev de utslängda direkt.
Tidigare valrörelser har primärvalen varit det bästa sättet att komma nära kandidaterna. Det hände nästan aldrig att utländska journalister nekades tillträde. Utom till vissa av Donald Trumps möten.
Jag minns särskilt valrörelsen 2016 när vi fick tillträde till alla debatter och nästan alla valmöten. Jag kom så nära Trump gång på gång att jag kunde ropa ut egna frågor. När jag tittar på mina mobilbilder från den tiden kan jag nästan se hans porer i ansiktet. Så nära kunde jag komma.
När Trump vann valet 2016 stod jag 50 meter bort när han sent på natten kom till valvakan på Hilton Hotell i New York med hela sin familj och närmast chockad insåg att han besegrat Hillary Clinton.
I dag kan du glömma att komma så nära. Och det beror inte på de två mordförsöken mot Trump.
Nu har oginheten mot utländska medier spritt sig även till Demokraterna. Under två veckor i USA har vi fått en enda ackreditering till ett valmöte, Kamala Harris valmöte i Atlanta för några dagar sedan.
I alla andra fall har vi nekats tillträde. Både till Harris och Trump.
Skillnaden i hur vi kan bevaka evenemanget är stor.
Med ackreditering kommer vi nära kandidaterna och vi kan intervjua anhängare som är inne på mötena.
Utan ackreditering kan vi gå in som publik men det blir en helt annan sak.
Jag har bevakat sex presidentval på plats i USA. Det första var George W Bush mot Al Gore är 2000. Då var det en självklarhet att utländska medier fick tillgång till valmöten och valvakor. Allt annat var otänkbart.
Jag satt på Gores valvaka i Nashville när han först ringde Bush och erkände sig besegrad och var på väg till valvakan. Bara för att stanna och ringa Bush och dra tillbaka sin gratulation till segern.
Men successivt har utländska mediers möjlighet att bevaka valen inskränkts.
Det beror delvis på att det numera finns en massa youtubers och influencers som prioriteras framför utländska medier.
Men jag tror att platsbrist bara är ett svepskäl. Oviljan mot utländska medier ingår i tendensen USA numera har att isolera sig från omvärlden. Man ser inte längre till de demokratiska principerna. I stället anser kampanjerna att man inte har något att vinna på att ge utländska medier access.
Inställningen ingår i ett större skifte där både Republikanerna och Demokraterna i allt större utsträckning ser medierna som fiender. Medier ifrågasätter och ställer obekväma frågor. Politikerna föredrar att ha en okritisk hejaklack.
På Trumps möten är det ett stående inslag att han pekar mot media som brukar stå i en fålla längsta bak i arena.
– Där har ni fejkmedia, brukar han säga. De är folkets fiender.
Han gör det ofta med en skämtsam biton men publiken buar alltid åt medierna som de anser motarbetar Trump. Numera har många amerikanska medier säkerhetsvakter när de gör intervjuer på stan.
Youtubers och influencers är inga professionella journalister och mycket snällare och mer inställsamma i sin rapportering. Precis vad kampanjerna vill ha.
Det är en sorglig utveckling som säger väldigt mycket om tillståndet i USA.