Partiledarna är de nya tyrannerna
Sveriges siste envåldshärskare, Gustav IV Adolf, använde sig av hemliga utskottet i stället för kalla in riksdagen. I ett slutet rum fick några förtrogna godkänna det han ville. De var förbjudna att diskutera rikets angelägenheter offentligt.
Kungen tyckte det var bekvämast så.
I Aftonbladet i lördags kunde vi läsa att Socialdemokraterna tappat var fjärde väljare och är mindre än Moderaterna i en opinionsundersökning. Denna sensation kommenterade en socialdemokrat som begärt anonymitetsskydd så här:
– Ingen tror längre att vi redan har vunnit.
Andra källor levererar liknande självklarheter.
Det intressanta är inte vad de säger utan att de inte vill framträda med namn.
De intrigerar inte mot sin partiledare, de kräver inte en radikal kursändring av socialdemokratin.
Ändå föredrar de att röra sig som grå skuggor i korridorerna. Det är säkrast så.
Beteendet är inte unikt för Socialdemokraterna, det går igen inom alla partier.
För många år sedan förbluffade jag en yrkespolitiker – inte socialdemokrat – genom att vägra delta i spelet. Jag hade ställt en fråga om politik och karln inledde sitt svar ungefär så här:
– Jag vill inte bli citerad med namn ...
Möjligen hyste han en åsikt som inte låg exakt i partiets mittfåra, jag minns inte. Jag svarade att jag citerade med namn eller inte alls. Han avstod då från att medverka.
Hemliga utskottet är roten till tisslet och tasslet, fast kungen är i dag ersatt av partiledarna i en kultur där avvikande åsikter är farliga. Att säga emot ledaren är att begå majestätsbrott.
Sådan mentalitet borde vara omöjlig i internetåldern. Att den lever visar hur tankemönster förs vidare generation efter generation.
Det verkligt förvånande är att dessa ansiktslösa politiker vill att vi ska rösta på dem. Varför ska vi ge lagstiftningsmakten till någon som inte ens törs stå för dessa ord:
– Folk undrar vad som händer.
Så uttryckte sig en anonym riksdagsledamot i Aftonbladet i lördags.
Gustav IV Adolf störtades 1809. Riksdagen inkallades och hemliga utskottet avskaffades. Den avsatte kungen irrade omkring på kontinenten där han förströdde sig med fruntimmer och starka drycker.
Han dog i exil 1837, olycklig och föraktad.