Utan Björklund hade skolan inte varit högprioriterad

Lena Mellin om arvet efter Björklund: Skolan Ideologin Alliansens död

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2019-02-08 | Publicerad 2019-02-06

Björklund lämnar Liberalerna

Vissa människor gör skillnad. En av dem är Jan Björklund. Utan honom hade skolan inte stått i fokus, år ut och år in.

Men vi kommer också att minnas honom som en övertygad ideolog. De är närmast utrotningshotade.

Beskedet var inte oväntat. Men det kom kanske lite snabbare än de flesta trott. Bläcket på ”januariavtalet”, den politiska överenskommelsen mellan hans eget parti, Centern och regeringen om en rad stora politiska frågor, har knappt hunnit torka.

Men nu drar han. Efter snart tolv år som partiledare och åtta år som utbildnings- och skolminister.

Att Liberalerna skulle möta väljarna med Jan Björklund i spetsen i valet 2022 faller på sin egen orimlighet. Många tröttnade på honom för länge sedan. Få, inte ens han själv, önskade att det skulle bli så.

Jan Björklund kommer att bli ihågkommen för sitt stora engagemang, så omfattande att det närmast måste betecknas som en passion, för den svenska skolan.

Man kan tycka vad man vill om de förändringar som gjorts på skolans område under de senaste åren. Men man kan inte bortse från att det politiska intresset för skolan och för att dess uppgift är att förmedla kunskap hade varit betydligt svalare utan Björklund.

Hans korståg mot flumskolan började redan i Stockholms stadshus där han var skol-, och oppositionsborgarråd under åtta år. Sedan tog han klivet in i regeringen och fick ansvar för - skolfrågorna så klart.

Många har uppfattat Jan Björklunds krav på ordning och reda, mössa av i klassrummet och förbud mot mobiltelefoner under undervisningstid som reaktionär kadaverdisciplin, ”major Björklund”.

Hans egna motiveringar har varit de motsatta. Utan ordning och reda och krav från lärarna så riskerar de som har de sämsta förutsättningarna att lämna skolan i ungefär samma skick som de kom dit.

”Om undervisningen ska utgå från föräldrarnas sociala situation åstadkoms inga klassresor. Så skapas inga jämlika förutsättningar. Med den synen bevaras det sociala arvet.

Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva.”, sade Björklund i sitt tal i Almedalen 2010.

Jan Björklund är också en utpräglad ideolog och det finns det inte för många av i politiken. Många av hans tal har handlat om liberalismens värden som han anser lagt grunden till dagens demokratier med fria och jämlika val, en oberoende rättsstat och en humanistisk människosyn. Bland annat.

Många ställer sig sannolikt bakom att det är viktiga, för att inte säga helt grundläggande, frågor. Men ingen har med sådan övertygelse som Björklund understrukit att det är värden som man måste slåss för. Alltid.

I det sammanhanget brukar Jan Björklunds mamma Ragna dyka upp. Som 23-åring flydde hon från det Naziockuperade Norge till Sverige med sin 4-åriga lillasyster i ryggsäcken.

Den ideologiska övertygelsen, och hans adopterade söner, bidrog till att Alliansen sprack. Redan hösten 2016 meddelade Björklund att Alliansen borde samarbeta med Socialdemokraterna för att hålla Sverigedemokraterna borta från allt inflytande.

Det, att hålla SD borta, blev till sist viktigare för Björklund än att M-ledaren Ulf Kristersson skulle bli statsminister. Alliansen klövs i två delar men det ska inte enbart Jan Björklund lastas för. Det finns fler ansvariga för det.

Och vad hade sönerna med det att göra? Så här sade Jan Björklund i sitt tal under politikerveckan i Järva 2017:

”Mina söner är adopterade från andra sidan jordklotet. Och de ska veta en sak: Jag kommer aldrig att medverka till att Sverigedemokraterna får politisk makt i vårt land”.

Det är ett löfte som det inte går att backa från.

Själv kommer jag att minnas Jan Björklund även för hans förmåga att måla med breda penseldrag. Fördelen med det är tydlighet. Nackdelen är att det gärna blir fel om man inte är noga med detaljerna. I ett landsmötestal ville Björklund hylla de nya svenskarna och tog då den Balkanfödde Zlatan som exempel. Men han är född i Västra Skrävlinge församling i Skåne.

Björklund ändrar sig också ganska ofta, erkänner att han har haft fel. Det gäller bland annat Decemberöverenskommelsen, DÖ. Den var först toppen sedan botten. En avväpnande metod? Ja, faktiskt. De flesta vill dölja att de inte har rätt hela tiden. Det verkar inte Jan Björklund ha några problem med.

”Januariavtalet” är Björklunds arv till sina partikamrater. Det bidrog till att slå sönder borgerlighetens mest framgångsrika projekt, Alliansen, och att göra Liberalerna till Stefan Löfvens (S) stöttepelare.

Men också till stora framgångar för Liberalernas egen politik, som förbud mot religiösa friskolor och avskaffad värnskatt för dem med de högsta inkomsterna.

En tredjedel av ombuden var emot det när Liberalernas partiråd röstade om avtalet i januari. Men ”januariavtalet” är det han lämnar efter sig utöver sitt brinnande engagemang för skolan och sin ideologiska övertygelse.

Vad ska han göra nu? Jan Björklund fyller 57 år i april och har alltså åtskilliga år i yrkeslivet framför sig. Men den första tiden kommer att gå åt till valet till EU-parlamentet i maj, som Björklund tycker är superviktigt, och att få fler detaljer i ”januariavtalet” med Centern och regeringen på plats.

Men sedan? Det verkar inte ens han själv veta. Det låter ganska skönt.

Det här är Lena Mellin

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.