Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Hatar när man ska hålla diktaturer på gott humör

Kort bakgrund: Margot Wallström uttryckte kritik mot diktaturen i Saudiarabien. Bloggaren Raif ­Badawi pryglades offentligt, vilket Wallström beskrev som ”närmast medeltida metoder”.

Kort därefter valde Wallström och den svenska regeringen att inte förlänga det militära exportavtalet med Saudiarabien.

I den rimligaste av världar hade det sedan inte varit mycket mer med det – Saudi­arabien protesterar så klart, men ett enat Sverige står bakom beslutet som ju är en följd av det vi alla är överens om, att Sverige inte ska sälja vapen till diktaturer.

Men detta sker inte. Det som händer är svårförklarligt. Svenskarna vänder sig plötsligt mot Wallström. Opinionen har aldrig varit märkligare, opinionen beter sig som ett fyllo. I artikel ­efter artikel gör folk gällande att detta i princip var det värsta som kunde hända Sverige som nation.

Wallström utmålas som tidernas idiot.

Näringslivet slår bakut, ­Jacob Wallenberg påstår att uppsägningen kommer att påverka nationens välstånd. Högertyckare anser att det här kan äventyra Sveriges status som exportland. Vänstertyckare menar att Wallström visat prov på orutin och klumpighet, tidigare S-ministern Jan Nygren tyckte till och med att det var ”osmakligt” av Wallström att säga upp avtalet.

Märkligast i kritiken är Carl Bildt som först gjorde klart att han inte avser recensera sin efterträdare för att sedan utföra upprepade karaktärsmord på henne. Han menar att beslutet att inte förlänga avtalet är olyckligt och att ”Sverige har skadats”.

Och jag undrar: Vad är detta för dumheter? Margot Wallström har ju som första beslutsfattande svensk på evigheter sagt ifrån mot något som uppenbarligen är fel.

Hon har rutit ifrån. Varför hånas hon? Varför hyllas hon inte för det?

Politiker och opinionsbildare menar att den bästa vägen till förändring är så kallad tyst diplomati. Som jag hatar tyst diplomati när den bara blir ett sätt att hålla diktaturer på gott humör. Jag älskar att det finns en person i den svenska regeringen som inte vill acceptera länder som ­offentligt pryglar eller halshugger människor. Palme kallade Francoregimen för ”satans mördare” och kommunistregimen i Tjeckoslovakien för ”diktaturens kreatur”. Jag älskar Palme för att han vågade säga ifrån. Och jag älskar Wallström för att hon också ­vågar.