Är det slutet för idén om ett enat Europa?
Spielfeld, Österrike. Här på gränsen mellan Österrike och Slovenien, bägge medlemmar i EU, bägge medlemmar i Schengen som ska garantera ett gränslöst Europa, har en ny era startat med ett enkelt stängsel.
Är det slutet för idén om ett enat Europa?
Är det början för en återgång till det krigiska och blodiga Europa?
Ändå är stängslet så simpelt. Det löper från den gamla gränsstationen och tre fyra kilometer över de mjuka, böljande kullarna där svarta vinstockar bildar långa streck över den vita snön.
Vi har haft Schengenavtalet i elva år och det har blivit en naturlig del av européernas liv. Det är självklart att kunna svischa fram över kontinenten utan att behöva krångla med pass och tullkontrollörer. 1,7 miljoner människor pendlar över nationsgränser i sitt dagliga arbete.
Och nu skiljer ett kort och egentligen ganska harmlöst stängsel två medlemmar i Schengen, och det där stängslet kan krossa hela bygget som generationer av statsmän, jurister, byråkrater och vanliga medborgare försökt skapa.
Jag går in på en grill som heter Adria. Den ligger ett par hundra meter in på den österrikiska sidan, bredvid en sliten bensinmack. Grillen ser ut som 10 000 andra i den här delen av världen. Trötta karlar vid plastborden. Cigarettrök. Rauchen Verboten, står det på en skylt på väggen.
Bakom disken står Bekim Ramadani, 24. Han är en alban från Makedonien som arbetar i Österrike men bor på den slovenska sidan.
Kan man bli mer europé?
Nu står militärbilar vid gränsen, vägen är spärrad så att bara ett körfält åt vardera hållet är öppet och där vaktar två poliser som kikar in i bilarna. Det här är den gamla gräns- övergången.
Uppe vid motorvägen susar bilarna igenom som vanligt.
Skillnaden är att de flyktingar som nu visar sig ska styras hit där de får lämna namn och fingeravtryck och förklara vad de vill.
Asyl?
Var?
Österrike har bestämt att ta emot högst 80 asylsökande per dag. Förra året kom i genomsnitt över 200 dagligen. Högst 3 200 får passera per dygn för att söka asyl i Tyskland. Den som vill söka asyl i Sverige skickas tillbaka söderut.
Om en stänger sin gräns måste andra följa efter. Det är logiken i en händelseutveckling ingen önskar. Så hörs dörrarna slå igen, från Malmö i nordligaste Europa och ner över kontinenten ända till Svarta havet och Medelhavet.
- Det är en fråga om förnuft att skydda den egna gränsen så länge det inte finns en europeisk lösning, säger Österrikes inrikesminister Johanna Mikl-Leitner.
Vi har vant oss att tänka på freden och öppna gränser som något naturligt, men i själva verket har vi upplevt en kort period av onaturligt lugn i vår världsdel. Kanske är de elva år vi haft Schengen en obetydlig parentes. Ta bara det här vackra området i gränstrakterna mellan Österrike och Slovenien. Här trängdes våren 1945 tiotusentals människor på flykt - slovener, serber, ryssar, ukrainare, kroater, nazister, rojalister, nationalister, kvinnor, barn, stora starka karlar, åldringar - varje sort man kan tänka sig. Författaren Ian Buruma har beskrivit hur de behandlades med utomordentlig brutalitet av de brittiska ockupationsstyrkorna och hur många sändes tillbaka till avrättningar eller arbetsläger.
Fotografen Anna Tärnhuvud och jag kör upp bland de mjuka kullarna och passerar vingårdar med små näpna hotell. Vi söker slutet på stängslet. Vi finner det i bokskogen vid en smal väg där det också står en vit gränsstolpe. Fram till för några veckor sedan var den en historisk relik, nu har den förnyad aktualitet:
”St Germain 10 sept. 1919”, står det på stolpen.
Det är plats och datum för stormaktsavtalet som styckade det kejserliga imperiet Österrike-Ungern efter första världskriget. I stället fick Europa en rad nya småstater och i söder, på Balkan, gick några av dem samman i Jugoslavien som på 1990-talet kollapsade i ett ohyggligt inbördeskrig och splittrades i en rad småstater.
Slovenien är en av dem.
Invånarna i den här trakten behöver ingen påminnelse om gränsers betydelse och hur sköra även de mäktigaste byggen är.
I den första byn på slovenska sidan finns en liten bar där några karlar och en kvinna slå ihjäl tiden med att dricka öl.
- Schengen kaputt! hojtar en av dem.
De andra skrattar och det där skrattet har jag hört så många gånger förut, det är den lille mannens skratt när mäktiga krafter plötsligt är i rörelse, krafter han ändå inte rår på, så det är lika bra att skämta och dricka sin öl.
Två soldater sitter i en lilafärgad container uppe i backen. De vaktar den vita gränsstolpen och det veka stängslet.
St Germain 10 september 1919.
Spielfeld februari 2016.
En kråka kraxar i bokskogen och dess hesa läte rullar fram över den tysta dalen.
Hotar med pansarvagnar
Flyktingströmmen över Balkan har praktiskt taget upphört, ett resultat av stängda gränser från Turkiet och Grekland upp genom Europa till Sverige. En ”önskvärd dominoeffekt”, säger Österrikes regering.
Om flyktingströmmarna ökar igen är Österrike berett att sätta in pansarvagnar vid gränsen. Man förbereder också att bygga stängsel vid ytterligare tolv gränsövergångar, något som fått EU-medlemmarna Italien och Ungern att protestera kraftigt. (Källa: Die Presse 18/2 2016)
26 länder ingår i Schengenområdet. Planerna på fri rörlighet fanns redan i EU:s grundfördrag 1957. Schengenavtalet 1995 var starten på det pass- och tullfria Europa. (Källa: riksdagens EU-upplysning.)
7 februari 2016 Socialen klappar ihop av flyktingströmmen
31 januari 2016 Succéförfattarna får storförlagen att darra
24 januari 2016 Folk är fortfarande förslavade
17 januari 2016 Bunkern ska försvara vårt öppna samhälle
20 december 2015 Här skriker man efter arbetskraft