Det är inte gratis att se tråkig ut, Dolly Parton
Du skulle bli förvånad om du fick reda på hur mycket det kostar att se så här billig ut, sa Dolly Parton. Må så vara. Men Dolly, det är inte gratis att se så tråkig ut som jag heller.
En bit in på mina trettio har jag blivit varse en plågsam sida av den individanpassade och algoritmstyrda marknadsföringen. Den ljuger inte. Köpkrafterna har inte tid för smicker.
Samma sak på alla sajter jag besöker. Bredvid annonser för förtätad hårväxt och uppvriden virilitet riktas reklam för en särskild sorts klädmärken mot mig. Jag tillhör gruppen som slutat köpa kläder och därför antas lockad av plagg med låg tröskel, tröjor som inte känns nya ens första gången de bärs.
Tråkiga kläder. Men det kan inte företagen skriva ut, så de gömmer sig bakom tunna eufemismer som stilrena. Kom och köp vår gråa tröja vars huvudsakliga funktion är att aldrig bli otrendig!
Kläderna är så tråkiga att de till och med heter tråkiga saker.
Ett företag har nischat in sig på enkla t-tröjor, chinos och långärmade mjuktröjor. De kallar sig Arket och är sällsynt stolta över sitt tidlösa sortiment.
Ett annat företag har nischat in sig på enkla t-tröjor, chinos och långärmade mjuktröjor. De kallar sig Asket och är sällsynt stolta över sitt tidlösa sortiment.
Arket och Asket.
En bitter strid där soldaterna bär marinblått upptill och obehandlade jeans. Varsågod och välj sida! Du kommer aldrig känna dig ute men heller aldrig få en komplimang!
Här i Stockholm finns en klädbutik som heter Market som kanske säljer Arket och Asket. Jag vet inte mycket om den eftersom min köpgrupp inte besöker butiker längre utan handlar i bulk från sajter vi letts in på från de annonser vi blivit beskärda.
I allmänhetens tjänst skulle jag kunna undersöka vilket av märkena som kom först, vilka som är plagiatörerna, om H&M driver någon av dem, om priserna skiljer sig åt, men det är så förblindande tråkigt.
Dessutom kommer jag snart ha glömt svaret och då landar allt där True Detectives senaste säsong strandade, då den alzheimersjuke polisen löser mysteriet innan han sjunker tillbaka in i dimman och nyttan av nötknäckandet blott blir filosofisk.
Arket förresten. Menas det blanka pappersarket? Vore det inte mer träffande med Arken – en tidigare brokig skara som nu sammanförs och får trängas på en gemensam skuta?
För att inte tala om Asket. Är det grammatiskt korrekt, åsyftas ett ask? Eller har grundarna sådan insikt att de döper sig efter en strängt avhållsam person, en puritan som försakar all njutning och prål?
Asketkläder. Hahaha. Är det så får jag ny respekt för dem. Vår näthandel riktar oss till folk som har som livsuppdrag att inte köpa något, folk som skyr oss klädkrämare. I samma stund som en asket uppsöker Asket slutar hon ju vara asket. Det är ett konstprojekt. Det är som att sälja en fadd och avslagen dryck med målgruppen otörstiga.