Till slut skipades rättvisa i Snippa-målet
Rättvisa skipades till slut i Snippa-målet.
Men turerna fram till fängelsedomen är inte alldeles oproblematiska.
Tre års fängelse för våldtäkt mot barn, meddelade Hovrätten för västra Sverige i dag. Samma straff som i tingsrätten.
Den nya domen är, såvitt jag kan bedöma efter en snabb genomläsning, gedigen och korrekt.
Den tioåriga flickans berättelse är trovärdig och sammanhållen och det finns gott om stödbevisning i form av personer som vittnar om hur dåligt barnet började må efter mötet med förövaren.
Mannen döms för två våldtäkter, då han lika många gånger förde in fingrar i flickans snippa.
Ja, denna domstol har dessbättre förstått att ordet ”snippa” är en synonym till vagina.
Att mannen skulle fällas var nu endast marginellt mer sensationellt än att vinter följs av vår.
Redan då Högsta domstolen skickade tillbaka målet till hovrätten, med en motivering som i praktiken betyder att åklagaren borde ha fått lite hjälp på traven av rätten under den förra förhandlingen, stod utgången i princip klar.
Det går att ha synpunkter på dessa turer.
Även i den friande domen i fjol ansåg hovrätten att det fanns tillräckliga bevis för att ett sexuellt övergrepp hade skett.
Men åklagaren lyckades inte övertyga domstolen om att övergreppet var jämförbart med våldtäkt och då alternativa rubriceringar saknades gick det inte att fälla mannen.
HD ansåg att domarna borde ha hintat under rättegången att åtalet behövde justeras.
Sådant kallas på juridiska för materiell processledning och kan vid en första anblick te sig okontroversiellt.
Men i ett brottmål ska domstolen vara opartisk och neutral och att hjälpa till på detta sätt hade närmast också som sagt betytt fällande dom.
I den nya rättegången hade åklagaren mycket riktigt satt på sig hängslen och livrem och flaggat för att detta kan handla om sexuellt övergrepp mot barn, ett mindre grovt brott än våldtäkt.
Med allt detta sagt – HD gjorde rätt. Även flickan har rätt till en rättvis rättegång. Och det är av betydelse för rättssäkerheten att grövre fel rättas till.
Kort sagt, det hade inte varit bra om den förra domen blev det sista ordet i den här historien.
Bisarrt bläddrande i en ordbok på jakt efter definitionen av ordet snippa är det sista ett domstolsväsende i behov av allmänhetens förtroende behöver.
Drygt ett år efter att en av de mest uppmärksammade friande domarna i modern tid meddelats, sätts punkt.
Demonstrationer, massupprop på Instagram, nämndemän som skandalöst nog tvingades bort av Socialdemokraterna, ordboken som rätten refererade till skrevs om, JO hade synpunkter, så även Riksåklagaren.
Jag hade ingen aning om att all denna uppståndelse väntade då jag på fredagseftermiddagen den 24 februari 2023 satt på jobbet och halvslöade.
Arbetsveckan hade varit tuff, jag planerade att smita tidigt och tänkte att nu får ingenting hända som kräver en text från mig.
Klockan 13.24 plingade det till i inkorgen. ”Läs hovrättens bedömning”, uppmanade mig en tipsare.
Det var med stigande förvåning jag läste en av de knasigaste domar jag under drygt 30 år som journalist har tagit del av.
Texten publicerades samma eftermiddag, men det var först ett dygn senare som en uppståndelse som bara blev större och större och större väcktes.
Det finns skäl att tro att HD tog intryck av den kraftiga kritiken och insåg att det inte vore bra om snippadomen vann laga kraft.
Avslutningsvis:
Jag är, trots vissa reservationer rörande den juridiska utvecklingen i målet, glad i dag. Glad för flickans och hennes familjs skull.
De förtjänar upprättelse.
