Presskonferenserna om coronan påminner om privatspanarnas möten
Christer Janson, presschef på Folkhälsomyndigheten, pekar med nyförvärvad rutin på vem som ska få ställa nästa fråga.
TT inleder med en trasslig fundering om dödssiffror, sedan smattrar Ekot, morgontidningarna och SVT i rapp följd.
Det är måndagen den 27 april och dagens föreställning, den 44:e i ordningen sedan coronan bröt ut, avslutas trekvart senare med en man från "Sydkusten media" som deltar på länk och som vill veta hur svenskar ska kunna ta sig hem från Costa de Sol i Spanien.
Någon timme tidigare, i ett kalt och trist rum i Folkhälsomyndighetens lokaler i Solna.
Presschef Jansson stänger av ljudet på mobilen. I mörkgrå kavaj från Tiger och med svarta lågskor ser han mer ut som en avslappnad copywriter på reklambyrå än avdelningschef på en myndighet.
Han är en upptagen man, men jag har lovat att jag bara behöver tio minuter.
– Efter någon av de första presskonferenserna hörde en nyhetschef på en stor redaktion av sig och vädjade om att jag inte skulle inleda med att ge någon bloggare frågan, berättar han.
– Det var en rimlig begäran. De stora mediehusen ligger ute i direktsändning med många tittare och lyssnare. De borde få ställa sina frågor först.
Möjligen finns även andra skäl till att presschefen vill ha lite kontroll över tillställningen. De som har följt de dagliga presskonferenserna, och de är många, har troligen märkt att ett nytt medielandskap har vuxit fram.
För inte särskilt många år sedan var arrangemang av detta slag till för tv och radio och tjusiga morgontidningar och mindre fina kvällsblaskor.
Numera finns även bloggare, frifräsare och representanter för vad som med en smickrande omskrivning för rasistiska skräpsajter kallas alternativa medier.
Vissa dagar har det varit rena cirkusen. Som då influencern Margaux Dietz fattade det ödesdigra beslutet att direktsända den myndighetsgemensamma presskonferensen och efteråt sammanfattade det som sades på ett mindre lyckat sätt.
Andra minnesvärda episoder var då högerextrema Nya tider dök upp och mumlade fram knasiga konspirationsteorier, the Local ville veta om singlar får ligga, någon öppnade med att säga att han drev Sveriges viktigaste podd och då den envise tysken för femtioelfte gången ställde frågor om den svenska strategin.
Eller då en reporter på TV 4 halvskrek ”Jag uppfattade inte hur många döda det var, kan ni upprepa”.
Ett beteende som hur vi än vrider och vänder på det trots allt är marginellt mer finkänsligt än då en amerikansk journalist någon gång på 1960-talet i ett flyktingläger i Kongo gick runt och ropade ”någon här som har blivit våldtagen och pratar engelska?”
Utanför entrén intervjuar den amerikanska tv-jätten NBC Anders Tegnell. I kafeterian sitter en annan numera berömd epidemiolog, Johan Giesecke, ensam i ett hörn.
– Det internationella intresset har varit oerhört stort. Men det har börjat lugna ner sig. Jag tror att det har att göra med att resten av världen öppnar upp och blir mer likt Sverige, säger presschefen.
Denna dag har ett 30-tal journalister ackrediterat sig. Pressträffen genomförs utan större missöden. En reporter på Lilla Aktuellt pratar om "sin målgrupp". Jag antar att han syftar på barn.
Mannen från ”Sydkusten media” ser för ett ögonblick ut att vilja bita sig fast i situationen för solkustens svenskar, men nöjer sig efter att ha fått två frågor besvarade.
För den välvilligt inställde är de dagliga presskonferenserna om coronan troligen bra exempel på hur journalistiken har utvecklats och berikats med alla de nya röster som har tillkommit sedan internet bröt igenom.
Den mer bitskt lagde skulle möjligen jämföra detta galleri av obskyra sajter långt ut på högerkanten, ungdomsidoler med hundratusentals följare i sociala medier och swishjournalister med de årliga möten som Palmemordets privatspanare anordnade i ABF-huset i Stockholm i slutet på 1980-talet.
Kanske är båda bilderna sanna. Kanske är de osanna. Presschef Janson har hursomhelst gjort en iakttagelse som jag tror är viktig.
– De traditionella medierna kommer hit dag efter dag. De har en helt annan uthållighet än de nya.
