Sverige har byggt ett skuldfängelse och kastat bort nyckeln

Andreas Cervenka

Inflation, styrränta och lågkonjunktur? – Cervenka förenklar ekonomiska begreppen

Han hade förstås rätt hela tiden, Göran Persson. Den som är satt i skuld är icke fri. Under lågeränteåren gick det att skratta åt det där citatet – det kändes lika relevant som 90-tals-tv. Det var ju tvärtom! Den som inte utnyttjar den sköna medvind som lån kan ge är en hopplös förlorare – en b-lagskapitalist. Den som icke är satt i skuld kan aldrig bli rik. 

Nu är läget ett annat. Några miljoner svenskar har den här hösten kommit till insikt om att de har en ny arbetsgivare: sin bank. Ett bostadslån på fem miljoner, på intet sätt ovanligt i storstäderna, kostade för ett år sedan drygt 6 000 kronor månaden, baserat på genomsnittsräntan enligt statistiska centralbyrån. Nästa år, om bankernas prognoser slår in, stiger kostnaden till nästan 22 000 kronor (före ränteavdrag). Lägg till det amorteringar. 

helskärm

Nästa år kommer alltså den största utgiften i budgeten för många svenskar (bolånet) ha ökat med flera hundra procent. Inte konstigt att hushållen enligt Konjunkturinstitutet är deppigare än någonsin. 

Ett annat räkneexempel: en ung person med nytt välbetalt jobb men utan rika föräldrar köpte sommaren 2021 en lägenhet i Stockholm för 4 miljoner (det är vad en etta kostade). Kontantinsatsen på 15 procent fixades via ett blancolån. Ynglingen hade förstått att det är så man måste göra om det ska bli någon ”bostadskarriär”. Våren 2023 kommer skulden fortfarande vara 4 miljoner men lägenheten vara värd kanske 3,2 miljoner. Mellanskillnaden, en skuld på 800 000 kronor, hänger kvar som en slags fantomsmärta efter det glada 20-talet.

När undertecknad frågade förre finansministern Mikael Damberg strax före valet om han hade något budskap till sådana hypotetiska personer var svaret ungefär: de borde sett det komma. Inspirerande. Kanske en slogan att gå till val på: Ni får skylla er själva – så enkelt är det. 

helskärm

I boken ”Skuld de första 5 000 åren” av David Graeber framgår att så länge människan sysslat med krediter har det ofta blivit för mycket av det goda. Förr i tiden skrevs skulderna därför av regelbundet. Bibeln pratar om ett ”jubelår” vart femtionde år när alla lån efterskänktes. I USA under finanskrisen kunde vissa bli av med sina skulder genom att lämna husnycklarna till banken. President Joe Biden har föreslagit att efterskänka 4000 miljarder kronor i studentlån. I Island skrevs delar av huslånen av efter kraschen. 

I Sverige är preskriptionstiden för rån 15 år. På lån? Där finns ingen bortre gräns.

Enligt Kronofogden fanns det 2020 minst 16 000 svenskar som fortfarande betalade av på skulder från 90-talskrisen, så kallade evighetsgäldenärer. Ungefär som livstidsfångar, fast utan möjlighet att få sitt straff tidsbestämt.

(Berättade jag att svenska huspriser nu faller i den snabbaste takten sedan just 90-talet?) 

helskärm

I Sverige är långivares rättigheter omsorgsfullt skyddade i lag.

Pengarna ska in. Punkt och slut.

Det finns möjlighet till så kallad skuldsanering hos Kronofogden, men en sådan är svår att få och innebär ett liv på existensminimum i minst fem år. 

Diverse ockrare och avbetalningskrämare har länge levt gott i Sverige, inte minst tack vare staten som ställt upp med både insättningsgaranti och svag reglering. 

Offren är i första hand unga. Blancolånen på över 300 miljarder är med de stigande räntorna en tickande bomb i svensk ekonomi. 

Minst ångest har nog paradoxalt nog de som lånat mest, flera miljarder, som fastighetskungarna. De landar nästan alltid på fötterna. Som 80-talsprofilen Refaat El-Sayed uttryckt saken: ”En liten skuld är en sten surrad med ett rep runt halsen, en stor skuld är ett berg som man går upp på för att kika lite på utsikten. Det är kapitalismens beska sanning.”

Det finns alltså inte så mycket annat att göra än att betala sina räntor, in i evigheten om så krävs. 

Göran Persson? Ja, han ligger knappast sömnlös över nästa låneavi. Med en förmögenhet på 200 miljoner har han liksom så många politiker i hans generation sett om sitt hus. Andra vinnare är bankerna, för övrigt en populär arbetsgivare bland ex-politiker.

Boksluten om ett par månader kommer att bli ett segertåg. 

I veckan stämde 600 unga, däribland Greta Thunberg, svenska staten eftersom de anser att klimatpolitiken är olaglig. Det är bara ett exempel på vad som ser ut som en trend: visst verkar den allmänt lite grinig den där generation Z?  Här kommer en liten spådom. Ni har bara sett början.