Sluta gnäll, skärp er och skaffa mobilt bank-id
Britta Svensson: Praktiskt och skönt att slippa kontanter
Nu får det vara slut på gnället.
Jag ställer inte upp på kampanjer för ”rätten att betala med kontanter”.
65-plussarna får skärpa sig och skaffa mobilt bank-id.
När jag återvänder till den yttre världen nu efter dubbelt vaccin och sommarledigt, slår det mig direkt.
65-plussarna har tagit jättekliv in i det digitala samhället.
Ingenstans syns det tydligare än på Bondens marknad. Det var det sista stället där jag använde kontanter. De behövdes i plånboken för att köpa potatis, morötter och hallon direkt från odlarna.
Några hade olika kortterminaler som inte alltid funkade. Kontanter var kung på marknaden.
Allt detta är bortsopat nu, ser jag när jag återvänder efter två års bortavaro. 85-plussaren före mig i kön till kantarellerna swishar så fort att jag skäms över mig själv. Här gäller det att vara på tå och inte sinka kommersen genom att fumla med mobilen.
Att swisha är att föra över pengar från sitt bankkonto till någon annan. Man behöver internetbank, en mobil telefon med appar och mobilt bank-id. Sen swish, swish går det jättefort att betala.
I somras lyckades jag göra mig av med min sista hundralapp som legat två år i plånboken. I en gårdsbutik stod en mjölkkanna med springa där man kunde stoppa kontanter.
Jag såg min chans när jag handlat för 96 kronor. Det fick bli fyra kronor i dricks och vips, var jag av med den förtretliga lappen som börjat bli sliten i kanterna.
Sen föste jag ihop alla en-, två-, fem- och tiokronor i en börs och så gick vi till Ica-butiken där det alltid stått roliga automater med tuggummin, studsbollar och plastkulor innehållande smycken och annat spännande. Det är något som trots att det är antikt inte upphör att fascinera barn.
Men butiken var renoverad och automaterna borta. Vi hittade dem på rad sen på ett annat ställe, som tur var.
Då fumlade jag med mynten. Jag kände inte igen dem längre. Men vips, 37 kronor försvann, och mitt barnbarn blev stolt innehavare av tre ringar, en studsboll och lite tuggummi.
Nu återstår fyra tjugolappar som jag hoppas att något barnbarn vill tjäna ihop till. För det enda jag vet nu som kontanter kan användas till är spargrisar.
I övrigt är mina pengar digitala. Det är härligt praktiskt och skönt. Visst kan det vara motigt att lära sig nya tekniska lösningar. Så alla äldre som vågat sig på det under pandemin är hjältar.
Att inte klara det digitala på grund av ålder eller funktionshinder är en sak. Men att principiellt vara emot nya lösningar som gör livet så mycket enklare är obegripligt.
På Kontantupprorets Facebook-sida är upprördheten stor över att man inte längre kan hämta ut sin pension i kontanter på ett bankkontor. I en insändare i DN skriver en 81-årig man: ”Herre, förlåt oss våra synder och befria oss från bank-id”.
I själva verket är det ju bank-id som är friheten. Den är min bästa vän i pensionärstillvaron. Med den kan jag sköta massor av ärenden snabbt, enkelt och med full kontroll.
Så sluta gnäll. Skärp dig, du som ändå har förmågan, och skaffa mobilt bank-id.
Andelen som betalat kontant vid sitt senaste köp har minskat från 39 till 9 procent mellan 2010 och 2020. Äldre har börjat swisha mer under pandemin.
Bland dem mellan 65 och 84 år är 54 procent negativa till att användningen av kontanter minskar i samhället. Bland 18-24-åringar är andelen negativa 19 procent.
Kontanterna försvinner snabbare i Sverige än i andra länder. Det kan bero på åtgärder mot skattefusk, och den svenska mobilappen Swish som är unikt lättillgänglig och smidig.
Källa: Riksbanken