Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Fredrika

”Bara en låtsaspistol” – så blir hiphopens teater en del av rättssystemet

Vem reder ut gråzonerna för de unga fansen?

Vapnet som hittades i källaren i norra Stockholm.

Den laddade pistolen, en Glock, hittades i en svart soppåse i en smutsig städskrubb i en källare i norra Stockholm.

Polisen lät ammunitionen sitta kvar. Man ville inte riskera att förstöra de DNA-spår som senare skulle leda till en känd rappare som också är skriven på adressen.

I går kom domen: artisten får två års fängelse för grovt vapenbrott.

I några av rapparens bästa och mest populära låtar berättas om hur han åker runt staden med vapen. Han lovar oss att det är på riktigt, inget tv-spel.

Om och om igen målar artisten upp två livsval han ser framför sig: Musiken eller gatan. Konsten eller våldet. Samtidigt som konsten nästan uteslutande handlar om våldet.

I förhören om pistolen i städskrubben får rapparen frågor om sin kunskap om vapen. Han säger sig bara ha sett pistoler på film.

Har han rört vid en riktig pistol någon gång?

– Det finns låtsaspistoler, replikor. Jag håller på med musik. Då brukar man använda det i musikvideos, men annars nej.

Vid ingripandet hittar polisen också en skyddsväst i ett annat källarförråd. Artistens mamma säger att hon lagt den där för att hon inte ville att sonen skulle använda den mer. I förhöret säger han själv att västen använts till ”musikrelaterade saker”.

Det här är hiphopens teater.

I utredningen av en annan känd rappare som dömdes för medhjälp i en kidnappning hittades en vapenattrapp i artistens jackficka. Även han hänvisade till en kommande inspelning av en musikvideo.

Utredarna spekulerade i om attrappen kunde vara tänkt att användas som ett hot vid kidnappningen. Artisten hade ett så kallat ”våldskapital” och var tidigare dömd för innehav av en äkta pistol.

Då kanske han inte ens behövde bära ett riktigt vapen för att få som han ville?

En rappare som använder fejkade vapen för att spela teater i en musikvideo – vars innehåll han bestämt påstår är hämtat ur verkligheten. Sedan slutar allt som bevisning i ett riktigt brottmål.

Svensk hiphop är aldrig så förvirrande som när den placeras i en rättssal.

Det är bara här som artisterna blir väldigt noga med att påpeka att allt de säger och signalerar egentligen bara är fiktion. Konst, bara.

Det är också bara här som ett samhälle bestående av poliser, åklagare och medier plötsligt riktar ett extremt intresse mot artisternas låttexter och berättelser. Man detaljstuderar låttexter och musikvideos, och drar halsbrytande slutsatser om en konstform man ofta saknar kunskap om.

Ändå har jag läst fler intressanta samtal med svenska rappare i förundersökningar än i svenska medier under de senaste åren.

Nu ska ännu en artist avtjäna ett straff för sin delaktighet i den verklighet han gör fiktion av i sina låtar.

Och jag tänker på att de här gränserna aldrig varit mer otydliga än idag.

Jag tänker på hiphopmanagern som brukade vara en regelbunden kund hos SVT:s kostymförråd, där han kunde hitta det mesta som behövdes för att iscensätta den verklighet som låtarna handlade om.

Jag tänker på polisen som ringde mig för några år sedan, för att prata om en lokal artist.

När poliser pratar med oss journalister om rappare med kopplingar till gängmiljöerna är det ofta för att bedyra exakt hur kriminellt belastad den ena eller andra artisten är. Men den här polisen hade ett annat ärende.

Han ville tvärtom påpeka att artisten jag intresserade mig för inte alls var så kriminellt belastad som det lät i hans texter. Det var mer gräsrökning än grovt våld. Om artisten hävdade något annat i samtal med mig så kunde jag höra av mig igen. Polisen avslutade med att säga att det i och för sig fanns en viss oro för hur saker skulle utvecklas.

Idag har även den här artistens verklighet kommit ikapp hans våldsamma texter. Nu sitter han på ett långt fängelsestraff för ett mycket grovt brott.

Till sist tänker jag på de hundratusentals unga fans som gör vad som helst för att stå på artisternas sida.

Vem reder ut gråzonerna åt dem? Inte artisterna, eller vi i media. Det får man göra själv. Varje textrad som låter lite för överdrivet rå och våldsam är fortfarande helt öppen för tolkning.

Följ ämnen i artikeln