Utveckling - förförisk men högfärdig

Johan Hakelius

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-07-02

En mig närstående gick på läkarundersökning. I undersökningsrummet fanns ett handfat. I hand­fatet låg en mobiltelefon på ­laddning.

Man får väl anta att kranen fortfarande fungerade, men ­någonstans längs vägen hade handfatet upphört att vara handfat och blivit ett torrlagt prylbord ­istället.

Läkaren svepte in med flaxande vita skört och drog på sig ett par engångshandskar i plast. Aha, tänkte min närstående. Den noggranna handtvätten har ersatts av plasthandskar.

Precis då kom läkaren på att det saknades ett instrument. Hon började leta. Hon öppnade skåp efter skåp, drog ut lådor och rota­de runt bland innehållet, kliade sig i huvudet och letade vidare. Allt med engångshandskarna på.

Sedan vände hon sig om för att börja undersökningen.

Det är ganska exakt 150 år ­sedan Ignaz Semmelweis anade att läkare med nytvättade händer tog livet av färre patienter än ­läkare med sorgkanter. Och det är väl precis i de där 150 åren som ­problemet ligger. Det var ju så länge sedan. Vad har det med oss att göra? Det där var före fiber­optik och mångfaldscertifiering. En dunkel dåtid utan snapchat och klimatkompensation. Vi har kommit så långt ­sedan dess.

Sådär är det med utveckling. Den är spännande och bra. Men den är högfärdig också. Den ser ­gärna ned på tidigare utveckling. Den vill få oss att tro att vissa ­saker är avklarade för gott. ­Ingen skulle förstås bestrida att det är bättre att vara ren om ­fingrarna om man är läkare. Det är bara det att tanken på att smuts och bakterier är farliga, känns så primitiv. Så enkel att den, märkligt nog, blir irrelevant.

Den är förförisk, utvecklingen. Vi vet ju till exempel att det ­börjar bli svårt att få antibiotikan att bita. Men trots att vi bara har haft antibiotikan i dryga sextio år, får ­diskussionerna om resistens en tankspritt teoretisk ton. Att en i övrigt frisk människa faktiskt skulle kunna dö av lunginflammation, verkar löjligt gammeldags. Vi tycker att vi är klara med det där.

Det är just den loja tanke­banan som oroar mig med Grekland. Börserna kommer att ­hämta sig, valutor att stabilisera sig, men vad händer med politiken?

Det är drygt 60 år sedan det rådde inbördeskrig i Grekland. Det är 40 år sedan landet var en ­diktatur. Man kan antingen ta för ­givet att Europa en gång för alla är färdig med den där typen av tråkig­heter. ­Eller så inser man hur lätt det kan ­vara att halka 40, 60, till och med 150 år, bakåt i tiden.