Vi fick det extremväder vi förtjänar
I början av sommaren varnade SMHI och andra för att det skulle bli en extremt torr och varm sommar liknande den 2018.
I stället fick vi nya regnrekord.
Men på sätt och vis spelar totalmissen ingen roll. Vi fick det extremväder vi förtjänar.
”Varje dag blir varmare och varmare”SMHI brukar envist hävda att de bara går att göra prognoser för en vecka framåt, möjligen tio dagar. Därför blev jag en aning förvånad när väderlekstjänsten redan i början av juni varnade för en extremsommar som den 2018. Torr och het. Ett hot mot såväl spannmålsskörd som grundvattennivåer.
I spåren av stormen Hans känns den torra inledningen av sommaren avlägsen. Bönder som i tv-inslag petade runt i torra veteax, experter som varnande för sinande brunnar och omfattande skogsbränder.
Men trots att SMHI gjorde vad som måste vara en av de största prognosmissarna i tjänstens historia fick de ändå rätt på sätt och vis.
Det blev en extremsommar. Men istället för extremt torr blev den extremt blöt. Men följderna för samhället blir precis lika svåra.
I extremvärmen spårar tågen ur på grund av solkurvor i rälsen. När det regnar undergrävs istället banvallarna och vi får urspårningar som den utanför Hudiksvall.
Istället för torka fick vi omfattande översvämningar.
Jag bor granne med en bonde. I början av sommaren klagade han över att grödorna inte växte som de skulle. När jag stötte på honom förra veckan kunde han inte skörda därför att markerna var för blöta. Och det var innan stormen Hans släppt ytterligare hinkvis med vatten över åkrarna. Så jag undrar hur det ska gå med skörden nu. Inte bara min grannes utan över hela Sverige.
Insvepta i brandrök
Vädret är ingen lokal historia.
Medan lågtrycken avlöst varandra över norra Europa har den ena värmeböljan efter den andra drabbat Medelhavet med temperaturer på över 40 grader. Omfattande skogsbränder har härjat i Grekland och Spanien.
För att inte tala om skogsbränderna i Kanada som svept in stora delar av Nordamerika i brandrök. Eller de värsta skyfallen i Kina sedan statistik börjades föras för 140 år sedan och starka tyfoner som tvingat 40 000 scouter i Sydkorea att överge sitt tältläger.
Uppräkningen skulle kunna fortsätta länge till.
För oavsett var i världen du bor har du nästan garanterat drabbats av extremväder. Vilket är precis vad klimatforskarna varnat för. Ovädren blir intensivare. Värmeböljorna likaså. Just nu dessutom påhejade av fenomenet El Niño som gör att världshaven är rekordvarma och kommer vara det i flera månader till.
Ny statistik visar att juli blev den varmaste månaden som uppmätts globalt. Cirka 1,5 grader varmare än snittet under förindustriell tid, 1850-1900, och 0,72 grader varmare än snittet för 1991-2020.
Allt fler forskare säger nu rakt ut att ökningen i temperatur och av extremväder är direkt kopplat till människans koldioxidutsläpp.
Klimatmål nås inte
Många regeringar och beslutsfattare har börjat inse allvaret. Ambitiösa klimatmål har antagits på diverse håll. Problemet är bara att de inte genomförs fullt ut. Inte av lathet eller illvilja utan helt enkelt för att det krävs så snabba och oerhört omfattande omställningar att många människor inte är beredda att göra dem.
Rimligen innebär det att extremvädren kommer att bli ännu vanligare medan vi fortsätter dra benen efter oss. Det kommer att kosta våra samhällen enorma summor. Bara i lilla Slovenien beräknas notan för de senaste översvämningarna landa på sex miljarder kronor.
Det handlar om den grundläggande infrastrukturen i Sverige och andra länder. Broar som rasar, vägar som undermineras och avloppssystem som havererar.
I går var Göteborg tvungna att sluta ta sitt dricksvatten från Göta Älv eftersom översvämningar gjort att bajsvatten spolats ut i älven.
Dagens system är inte anpassade efter extremväder som tidigare kanske inträffade en gång vart 50:e år men som nu förväntas ske betydligt oftare. Att bygga om dagvatten och avloppssystem, förstärka vägar och banvallar kostar enorma belopp. Men det är antingen det som krävs eller att vi varje gång något inträffar får ta de akuta reparationskostnaderna.
Bara fantasin sätter gränser för hur illa det kan bli. Människor tror helt enkelt inte på naturens krafter innan de själva får uppleva dem. Se de chockade ansiktsuttrycken när Susabäcken i Åre svämmade över och plöjde en helt ny fåra bredvid vägar och hus.
Marsch mot undergång
Numera vet vi alla vad som behöver göras. Utsläppen av växthusgaser måste minska oerhört kraftigt den närmaste 10-15 åren. Men vi verkar oförmögna att göra det. Våra ekonomier, hela världsekonomin, är så totalt sammanflätad med fossilindustrin.
Sansade Norge fortsätter att leta efter nya gas- och oljefyndigheter att utvinna. Världens största utsläppare Kina fortsätter att kraftigt bygga ut antalet kolkraftverk.
Det är som vi marscherar mot vår egen undergång med frejdiga steg och öppna ögon. Övertygade om att vi på något sätt ändå ska lyckas anpassa oss och överleva.
Kanske går det. Men priset kommer att bli oerhört högt.