Rent önsketänkande – eller dumhet
Aftonbladet/Demoskop: Bara en tiondel tror de kommer att bli av med jobbet
Svenska löntagare är antingen naiva. Eller fast i önsketänkande.
Bara en tiondel är oroliga för att bli av med jobbet till följd av coronakrisen enligt Aftonbladet/Demoskop.
De synnerligen dystra prognoserna för den ekonomiska framtiden har avlöst varandra sedan coronakrisen blev akut för ett par månader sedan.
Finansminister Magdalena Andersson (S) och hennes experter tror att arbetslösheten i år blir 9 procent jämfört med 6,8 procent förra året. Nästa år fortsätter den på samma höga nivå.
I bästa fall. I värsta fall kommer 13,5 procent av arbetskraften att gå utan jobb.
– Det är den största ökningen (av arbetslösheten) sedan krisen på 1990-talet, sade finansministern.
Några veckor efter regeringens mörka framtidsutsikter uppdaterade statliga Konjunkturinstitutet sin senaste prognos. Generaldirektör
Urban Hansson Brusewitz sade att han var chockad av siffrorna. Nästa år kommer 11 procent sakna arbete enligt dem.
EU-kommissionens ekonomiansvarige Paolo Gentiloni sparade inte på dramatiken när han presenterade de nya framtidsutsikterna för EU:s ekonomier:
– Det står nu ganska klart att EU har gått in den djupaste ekonomiska recessionen i sin historia, sade han.
EU räknar 1957 som sitt födelseår. Det är 63 år sedan. I EU finns flertalet av Sveriges viktigaste exportmarknader.
Som lök på laxen konstaterade Sveriges kommuner och regioner, SKR, att kommunerna och regionernas ekonomier inte försämrats så snabbt sedan andra världskriget. Coronan har hittills kostat omkring åtta miljarder enligt ordföranden Anders Knape (M). Han tror inte att krisen har klingat av förrän 2023.
Antalet som går utan jobb är nu 91 000 fler, totalt 419 000 personer, än de var i april förra året. Tusentals personer är varslade om uppsägning och i många fall kommer varslet att verkställas och övergå i arbetslöshet.
Men trots dessa mycket dystra spådomar är de förvärvsarbetande i Sverige märkvärdigt obekymrade för att bli av med jobbet. ”Bara” elva procent av de förvärvsarbetande är oroliga för att de ska bli av med jobbet till följd av coronakrisen, enligt en ny mätning från Aftonbladet/Demoskop.
Med tanke på krisens djup, och förmodade längd, är det en överraskande låg siffra.
Det är, märkligt nog, också något färre än för en månad sedan. Då sade 14 procent att de var oroliga för att bli arbetslösa.
Kvinnor är mer oroliga än män, vilket är det normala. Kvinnor förefaller överlag att vara mer känsliga än män. 85 procent av männen och 81 procent av kvinnorna tror att de kommer att ha jobbet kvar.
Den yngsta gruppen, de som inte fyllt 30, är minst bekymrade av alla. 88 procent av dem tror att de kommer att behålla jobbet.
Riktigt var den jämförelsevis positiva syn på varaktigheten i den egna anställningen kommer är svårt att förstå.
Regeringen har visserligen öst ut pengar över företagen för att få dem och jobben att övervintra. Totalt handlar det om cirka 830 miljarder varav 550 består av krediter och lån. Men det kommer inte att rädda alla jobb – långt därifrån.
Så är det alltså frågan om naiv tro på att allting till sist ordnar sig? Eller ett rent önsketänkande? Eller ren och skär dumhet?
Så kan det vara. Men faktum kvarstår, just nu är det bara elva procent av dem som har ett jobb som är oroliga för att bli av med det till följd av den ekonomiska kris som följt i coronabekämpningens kölvatten.
Aftonbladet/Demoskop
Är orolig för att bli arbetslös?
- Ja. 11 procent. - 3 %
- Nej. 83 procent + 5 %
- Tveksam, vet ej. 6 procent - 2 %
Andel som upplever att de är oroliga eller inte oroliga för att bli av med jobbet till följd av coronakrisen. Jämförelsen gäller den förra mätningen i april.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.
PODD Corona stänger gränsen - familjer tvingas isär
På ena sidan Haparanda och Sverige, på andra sidan Torneå och Finland. Tvillingstäderna sitter ihop trots att landsgränsen går mitt i städerna. Men i coronatider har Sverige och Finland olika förhållningssätt och nu sitter dubbla kravallstaket uppe för att hålla isär invånarna i städerna. Hur funkar det i en stad som delas av en riksgräns och vad betyder det för invånarna?