Kärlek är viktigare än ett sagobröllop

Jennifer Wegerup

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-05-09

”Allt blev precis klart med skilsmässan. Och det kommer bara att ta mig sju år till att betala av skulderna från vårt bröllop.”

Min vän Matteo, som kör tunnel­bana i Milano, suckar och ler och rycker på axlarna, allt på en gång.

För vad ska man göra? Vad skulle han ha gjort?

När nu ungdomskärleken Rita drömde om det stora vita bröllopet, ritade brud-pappersdockor som liten och som tonåring plöjde alla bröllops­tidningar .

Hon som haft en tuff uppväxt, som i Matteo tyckte sig ha funnit trygg­heten, som ville manifestera deras kärlek med Det Stora Feta Italienska Bröllopet. Pasta och stekar och ­ostar och vintunnor och prosecco-bubbel och tårta i våning på våning. Presenter till alla gästerna. Marängklänning, slöja, släp, blommor, brudnäbbar och band – hela paketet.

Inklusive bröllopsresa till paradis­strand.

Så gick det som det alltför ofta går, det unga paret levde inte lyckliga i alla sina dagar.

Och när de skildes stod hårfrisörskan Rita och tunnelbaneföraren ­Matteo med en skuld på motsvarande nära 140 000 kronor kvar att betala för flickdrömmen som brast.

På allt detta tänker jag när jag ser brudmagasinen som nu har högsäsong i tidningskiosken på hörnet och i eftermiddagsprogrammen; ”Bröllops­special.”

Samma sak hemma i Sverige, alla vill tjäna pengar på den lyckliga bruden.

Inget ont i det.

Vi förtjänar alla att drömma om ­kärleken och längta efter att få vara vackra huvudpersoner för en dag, få en skimrande pärla att trä upp på bandet bland alla de vardagsgrå.

Även brudparet med liten plånbok – och tro mig, jag är inte född med silversked i munnen, jag vet vad det innebär – förtjänar att få sin stora dag.

Och ändå kan jag bli både trött och beklämd över hela bröllopskommersen.

Folk som skuldsätter sig, brudar som hetsar så mycket över rädslan att bröllopet inte ska bli ”perfekt” att de inte njuter för en sekund, känslan av att allt är en tävling, en show, en saga.

Som Matteo säger:

”För Rita kändes bröllopet viktigare än vi. Jag hade gärna gift mig bara vi två eller med de närmaste, ätit på den lokala trattorian och haft dans och vin hemma på innergården. Det hade känts mer äkta.”

Jag välkomnar alla slags ­fester, tro mig.

Och det finns ingen motsättning mellan det stora bröllopet och den stora kärleken.

Men det kan vara värt att komma ihåg vad som är viktigast.

Omdiskuterat

Ska Juventus få sätta tre stjärnor på matchtröjorna ­eller ej efter ligasegern i söndags?

Frågan vid alla italienska bardiskar och lunchbord just nu.

Sorgligt

Vågen av självmord bland italienska företagare fort­sätter i krisens fotspår. I förrgår hängde sig en arbetslös tvåbarnspappa i Salerno.

­Fackföreningarna ordnar en ny protestmarsch i Rom den 2 juni.