Allt är allmänheten och mediernas fel
SOS Alarm ägs av staten, kommunerna och landstingen. Det borde garantera byråkratisk saklighet och tystlåten nit. Men sedan mitten av 1990-talet ska bolaget, som allt annat i samhället, stå på egna ben och leverera vinst till sina ägare.
Företagets tidskrift Signalen är en fin källa till corporate bullshit, det skitprat som alla företag svänger sig med.
”Våra nuvarande och framtida satsningar sätter mer än någonsin kunden i fokus, säger Päivi Rozenbachs, chef för SOS Alarms affärsområde Vård.”
”Proaktiva kunddialoger.”
”Trygghet – en viktig framtidsfråga.”
”I dag utvecklar företaget nya styrformer som underlättar för landstingsvärldens beslutsfattare att använda SOS Alarm som en långsiktig strategisk resurs ...”
Det är några exempel på snömos som finns i senaste numret. Samtidigt står en sjukskötare åtalad i Stockholms tingsrätt efter att ha vägrat skicka ambulans till den döende 23-åringen Emil Linell.
– Om du visste hur många som vädjar och hotar för att få ambulans så skulle du bli förvånad, sa sjukskötaren i rätten i måndags.
Det är allmänhetens fel att Emil Linell dog. Om folk inte störde SOS Alarm med sina mer eller mindre inbillade krämpor skulle inga misstag ske. För att inte tala om busringningarna.
Företagets vd Johan Hedensiö är i sin ledare i Signalen inne på att det är media som förstorar och förvränger enstaka fel:
”… alla som har haft möjlighet att lyssna på nödsamtal vet att verkligheten oftast är annorlunda än den bild som ges i media.”
Jag förmodar att direktör Hedensiö i nästa nummer kommenterar Socialstyrelsens svidande kritik, ”Allvarliga brister hos SOS Alarm”. Rapporten kom i fredags.
Den åtalade skötarens förklaring, den gnällande direktören och pladdret i Signalen är uttryck för samma sak: En organisation i kris.
Unga socialdemokrater i Umeå anser att det är medias fel att det går åt helvete för partiet. I Stockholm försöker trafikkontoret läxa upp felparkerande bilister: deras är skulden för att snöröjningen kollapsat de senaste åren.
Det kan vi skratta åt. Men när ett företag som bokstavligen har mitt liv i sina händer babblar om ”kunden i fokus”, klagar på att tidningar är osakliga och att allmänheten stör, då blir jag rädd.