En alldeles sann försommarsaga
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Frukost på hotellet när solen går ur Östersjön
Och strösslar hela Uppsala med guld
I dag ska jag färdas nära hundra mil i Sverige
Genom ett vackert men luggslitet land
På centralstation i Stockholm doftar starkt av caffe latte
Alla irrar fort med pappmuggar i hand
I tidningen står det om börsens fortsatta uppgång
Om feta barn och schlagerfestival
I kortärmade skjortor sitter folk på X2000
många knattrar på sin dator och mobil
Sen köar vi en kvart för att få komma fram till mikron
Och värma upp en okryddad lasagne
Det är så som det nya folkhemmet rullar fram
Och i höst ska vi välja vem som vi tror bäst kan
Strax efter Södertälje är vi snart i Persson country
Det är här nånstans han bygger sig ett slott
På andra sidan spåren står det bilvrak mitt i trädgårn
Slitna hus i slitna byar som gett upp
Men solen skiner över landet, gröna träd och röda stugor
Såna där som alltid kallats för idyll
Blicken växlar mellan trycksvärtan och torpen bakom träden
Det är svårt att inte undra kanske om?
Det är då som det stora vemodet rullar in
Men ur radion hörs en la-la-lallande Ledin
Jag springer för att hinna med en buss till Uddevalla
Och nästan snubblar på en kvinna i en gång
Hon sitter där på marken med ett livlöst barn i famnen
Som nåt jag sett i utlandet nångång
I Torp i södra Bohuslän i en väntkur vid McDonalds
Där sitter vi och fattar att det faktiskt blivit sommar
En arbetslös 22-åring, två svartmålade tjejer, ett skinhead och en ängslig pensionär
På nordöstra Orust är landskapet så vackert att det svider till i ögonen
En flagga fladdrar friskt i västanfläkt
Hela dagen har jag färdats från östkusten till västkusten
Genom ett vackert men luggslitet land