Gå inte vilse i debatten om public service
Uppdaterad 2019-10-30 | Publicerad 2019-10-22
Den svenska public service-debatten har tagit fart på nytt. Bland annat genom Kristdemokraternas och Moderaternas utspel om att banta public service och slopa “krimskrams” i programmen. De förordar i stället mer nyheter och faktaprogram. Partierna uttrycker en vilja att värna de kommersiella mediernas position på en allt tuffare mediemarknad. Det finns ett genuint engagemang för mediemångfald med många olika aktörer. Men välviljan måste ändå beskrivas som delvis missriktad.
Den stora utmaningen för oss i de fria kommersiella medierna handlar inte i huvudsak om vilka program som visas i SVT. Vi behöver därför ett annat fokus i samtalet om public service, en debatt som inte handlar om vad man gillar att se på tv.
Det finns nämligen goda skäl att vara mycket skeptisk till hur public service agerar just nu. När frågan debatterades på Publicistklubben den 14 oktober formulerade Eva Burman, chefredaktör och ansvarig utgivare på Eskilstuna-Kuriren, sylvass och träffsäker kritik mot SVT. Hennes invändningar handlar inte om vad SVT gör när de publicerar rörlig bild. Tvärtom, problemet hon pekar på är hur sällan de gör det.
SVT har online utvecklats till en nyhetstjänst som fokuserar på breaking news i textform, rewrites av lokalmediers prenumererade innehåll, samt skrivna krönikor och analyser. Då och då smyckas publiceringarna med 15 eller 30 sekunders kompletterande video, men det bärande är texten. Det adderade videoinnehållet tycks ofta vara med bara för att infria SVT:s löfte om att de faktiskt sysslar en del med rörlig bild.
Att den debatten, som engagerar publicister i de fria medier som verkar på marknaden, inte på samma sätt intresserar politikerna är lite synd. Särskilt eftersom den nya propositionen om generella villkor för public service, som röstas igenom den här veckan, så tydligt identifierar detta – snarare än om SVT sänder “Gifta vid första ögonkastet” – som ett avgörande område.
I propositionen (2018/19:136) uttrycks det såhär: “[...] Sveriges Radio och Sveriges Television ska bedriva sin nyhetsverksamhet med fokus på ljud respektive rörlig bild.” Sveriges Radio svarar i ganska stor utsträckning upp mot detta. SVT gör det däremot inte.
Att SVT fokuserar så oerhört mycket på text är inte bara ett slag mot andra medier, utan svårbegripligt också ur ett SVT-perspektiv. Riksdagens uppdrag är otvetydigt: SVT ska göra rörlig bild. Problemet för SVT är att det rörliga i dag har för lite tittning både i linjär-tv och online.
I december 2017 skrev Anne Lagercrantz, chef för SVT:s nyhetsdivision, i SvD att SVT fokuserar på rörlig bild men att “den absoluta majoriteten av användare föredrar att få sina onlinenyheter via text”. Den sanningen förändrar inte vad som faktiskt är SVT:s uppdrag, och ger inte public service rätt att egenmäktigt omformulera sin strategi. Tvärtom. Ett SVT som försöker kompensera ointresse för deras rörliga innehåll genom att jaga sidvisningar på textartiklar förstärker de egna problemen mer än de löser några. Det är en mycket kortsiktig strategi, och SVT underminerar alltså både sig själva och oberoende kommersiella medier när de låter text tränga ut tv. Den som vill ha en illustration av SVT:s textfokus kan exempelvis jämföra med TV4:s sajt, där det rörliga innehållet uppenbart är högre prioriterat och värderat.
Vi är många public service-vänner som har starka åsikter om programutbudet. Det är ett gott betyg till SVT att innehållet engagerar. Någon gillar “Första dejten”, någon hatar det. Någon tycker att Agenda är för ytligt, någon tycker att det är för insnöat. Det där kan man diskutera. Men den som vill diskutera public service och de kommersiella mediernas förutsättningar måste lyfta blicken och lyssna in vilka de verkliga problemen är.
Replik från SVT
Eric Rosén, biträdande redaktör på Schibsted-ägda Aftonbladet, vill bidra till klarhet i public service-debatten. Så bra! Det vill vi med. Därför behöver några av hans påståenden bemötas. Rosén har rätt i att propositionen säger att SVT ska ha fokus på rörlig bild. Det har vi. Vi satsar det mesta av vår utvecklingskraft på nyhetsvideo. Och det ger resultat. På ett år har antalet strömstarter fördubblats. Användarna väljer att titta mer och under en längre tid. Andelen lokala artiklar med video har på bara ett år fördubblats och fortsätter att öka.
Rosén har rätt när han citerar en text från 2017 skriven av divisionschef Anne Lagercrantz där hon konstaterar att det fortfarande bara är en mindre del av publiken som tar del av rörlig bild. Han väljer dock bort resonemanget i texten. Vår övertygelse är att fler vill ta del av rörlig bild framöver, skriver Lagercrantz. Hennes förutsägelse visade sig stämma.
Vi har blivit en viktigare digital aktör de senaste åren. Det är helt väsentligt för ett modernt public service-bolag. En analys efter valet visar exempelvis att trovärdigheten för SVT:s digitala utbud bland förstagångsväljare ökat med hela 20 procentenheter (från 53 till 73%).
Bland veckans mest tittade på SVT:s nyhetssajt finns turerna kring Brexit . Det är timslånga sändningar med analyser i studion, utsända på plats och med interiörer från debatten och försök att hjälpa tittarna förstå de många turerna. Den redaktion för direktsändningar vi startade 2017 har flerfaldigat antalet sända minuter och når ut till allt fler. Men framför allt har vi höjt kvaliteten och möjligheten för publiken att ta del av ett fördjupat samtal under nyhetshändelser. Det här är viktigt eftersom vi vet att svt.se är en av de nyhetstjänster som människor vänder sig till vid stora nyhetshändelser. Dessa uppåt 1000 timmar direktsändning per år bortser Eric Rosen från när han skriver ”då och då smyckas publiceringarna med 15 eller 30 sekunders kompletterande video”. Han bortser också från att alla enkelt kan ta del av hela nyhetssändningar och program som partiledardebatten, Uppdrag granskning och lokala nyheter via vår nyhetstjänst och SVT Play.
Ofta gör vi nyhetsklipp som är mellan en och några minuter långa. Vi har smärtsamt lärt oss att de klassiska tv-reportagen inte alltid fungerar digitalt. Här krävs ett effektivt berättande för att möta alla dem som inte vill ta del av oss i tv-soffan utan i mobilen. Vi etablerar nya former för fördjupning i videoformat – som när Elisabeth Marmorstein analyserar partiledarnas framträdanden.
Även om vårt fokus är video så är text en viktig förklarande del online. Text, grafik och video har konvergerat och texten är viktig för att tillgängliggöra vårt utbud. Det Eric Rosén väljer att inte citera ur propositionen handlar just om detta: ”en kombination av text, ljud och rörlig bild ofta är nödvändig för att skapa användarvänlighet i en digital miljö” som också slår fast att vi ska ”erbjuda multimediala nyhetstjänster”.
Våra nyheter får genomslag, senast avslöjade redaktionen i Örebro stabsläget inom sjukvården medan redaktionen i Luleå avslöjade turerna kring kommundirektören och coachstöd. Aftonbladet hör till de många medier som återgivit vår granskning av de katolska prästerna. Vi har strikta riktlinjer för rewrites. När vi träffat mediechefer förefaller de flesta tycka att dessa riktlinjer fungerar väl. Vi vill utveckla vårt samarbete med privata medier, ingen tjänar på att vi undergräver varandra och starka privata medier är en förutsättning för en fungerande demokrati.
Problemet är inte att Sverige har stark public service och starka kommersiella medier. Det är tvärtemot en styrka. Public service är positivt för lokala kommersiella medier, det visar flera forskningsrapporter. Vi sporrar varandra och expanderar det journalistiska rummet till nytta för medborgarna i Sverige. Låt oss arbeta för mer journalistik i Sverige. Inte mindre.
Charlotta Friborg
programchef för riksnyheterna på SVT Nyheter
Christina Ågren
programchef för lokala nyheter på SVT Nyheter