Kovändningen om flyktingarna lönade sig
BRYSSEL. Helomvändningen i flyktingfrågan har betalat sig.
Väljare som övergett Socialdemokraterna och Moderaterna till förmån för Jimmie Åkessons Sverigedemokrater vänder tillbaka.
Man kan säga mycket om riksdagsmajoritetens tidigare inställning i flyktingfrågan. Exempelvis skulle man kunna kalla det naivt, eller åtminstone aningslöst, att påstå att Sverige kan ta emot hur många flyktingar som helst.
Det kan inget land om de asylsökande inte ska inkvarteras i stora provisoriska läger under usla sanitära förhållanden.
Man kan också säga att den var dumdristig eftersom det gynnade Sverigedemokraterna. SD var det enda parti som före valet 2014 överhuvud taget sade att flyktingmottagandet kan innebära problem.
Eftersom i princip alla andra partier vägrade att diskutera det seglade SD fram som på en räkmacka. De mer än fördubblades i valet i september för två år sedan och har fortsatt att växa sedan dess.
Men nu visar inte bara Aftonbladet/Inizio utan också en rad andra väljarbarometrar att uppgången är bruten. Stödet för Sverigedemokraterna minskar, i den här undersökningen med 1,3 procentenheter.
Det betyder att kovändningen, helomvändningen, lappkastet, kalla det vad du vill, i flyktingpolitiken som fem av riksdagens partier gjorde i höstas har gett resultat.
Väljarna som lämnade framför allt de två största partierna återvänder nu till hemmahamnen. Stödet för Socialdemokraterna ökar med 1,3 och för Moderaterna med 1,1 procentenheter.
För Sverigedemokraterna är det nya, supersnåla flyktingmottagandet ett problem. De har inte längre monopol på att diskutera de avigsidor som flyktingmottagandet också för med sig.
Alltså hörs de inte. Orsaken är följande. När de partier som verkligen bestämmer, det vill säga S och M, ger sig på en fråga är deras åsikter intressanta.
Då blir de som inte bestämmer ointressanta. Och det är det som drabbat Sverigedemokraterna nu. Det är ingen som bryr sig om vad de tycker i flyktingfrågan eftersom det är andra som bestämmer.
Frågan är vad de ska göra för att åter hamna i rampljuset. En chans är att bråka så mycket som möjligt.
Men när SD röstade på Moderaternas budgetförslag i höstas gav det inget eko alls. Att Jimmie Åkesson sade att han stödde en M-ledd regering under förutsättning att de tog över SD:s flyktingpolitik väckte inte heller någon uppmärksamhet.
Partiet har haft svårt att nå ut och just nu ser det ut att bli ett permanent tillstånd. Under förutsättning att SD inte lyckas med att på nytt skapa kaos i parlamentet. Eller hittar en ny bred fråga med sprängkraft som de andra partierna inte har någon lust att diskutera.
Vilken skulle det vara? Har inte en susning.
Till sist ett par ord om regeringsalternativen. För närvarande ser det ut som samtliga riksdagspartier skulle komma in i parlamentet om det var val i dag. Men varken Liberalerna eller de gröna har bekvämlighetsavstånd till fyraprocentsspärren.
Det skiljer 4,5 procent mellan blocken till Alliansens fördel. Men Sverigedemokraterna skulle förbli vågmästare om det vore val i dag.
Ett val just nu skulle alltså inte ändra någonting. Precis som den nuvarande regeringen skulle Alliansen bli beroende av den traditionella oppositionen för att slippa göra upp med Sverigedemokraterna. Förlamningen ligger tung över svensk politik.