Det råder i vanlig ordning förvirring om terrorism
Vår tids besatthet av terrorism tar sig märkliga uttryck.
Det senaste exemplet är förvirringen som har uppstått efter den värsta massakern i USA:s moderna historia.
Om vilket motiv 64-årige Stephen Paddock hade till att i söndags kväll skjuta ihjäl minst 59 människor och skada över 500 vet vi än så länge ingenting.
IS har förvisso tagit på sig dådet, men vad den terrororganisationen påstår ska inte alltid fästas vikt vid.
Amerikanska myndigheter har för övrigt bemött mördarorganisationens uttalanden om att Paddock för några månader sedan konverterade till islam med påpekandet att det inte finns några bevis för att så skulle vara fallet.
Kanske hade Paddock en politisk eller religiös drivkraft. Kanske hade han det inte. Det återstår att se.
Men vad bryr sig kommentariatet om osäkerheten som ännu råder. Kolumner ska skrivas. Åsikter, ju mer färgstarka desto bättre, måste prånglas ut i sociala medier. Det ska larmas och göras sig till.
Ämnet för dagen är, som så ofta tidigare i den överhettade samtiden, terrorism, detta svårfångade begrepp som definieras på olika sätt i olika delar i världen och som inom EU har resulterat i en lagstiftning som inte är ett under av klarhet.
Så tror exempelvis Andreas Ekström, vanligtvis klok och sansad författare och journalist, på twitter inte sina ögon när han upptäcker att SVT skriver att Paddock inte verkar "ha någon terrorkoppling".
För säkerhets skull drämmer Ekström till med att vi har att göra med ett "oerhört motbjudande kodspråk" och förklarar för sina följare att SVT egentligen menar att mannen inte kan vara terrorist eftersom han inte är muslim.
Det är förstås möjligt att public service har kommit på ett raffinerat sätt att föra ut dolda budskap om de läskiga muslimerna till allmänheten.
Men det kan också vara så enkelt som att SVT helt enkelt lyssnade på talespersoner för FBI som i intervju efter intervju i går påpekade att myndigheterna än så länge inte hittat någon koppling till terrorgrupper.
Ledarsidorna är ett kapitel för sig. DN påpekar förhoppningsfullt att massmordet enligt Nevadas lag kan utgöra terrorism och enligt Aftonbladets ledarsida är massakern ”på många sätt” ett terrordåd, då gärningsmannen spred rädsla.
Om nu spridande av rädsla ska räcka som rekvisit bör vi i rimlighetens namn jämställa Hell’s Angels, fotbollshuliganer och gangsters som skjuter ihjäl varandra på gator och torg med vita radikalnationalister och salafister som spränger bomber.
Även brott som inte når upp till lagens definition på terrorbrott ska kunna benämnas som terrorism. När tre nazister rånar en bank för att tillföra den revolutionära rörelsen ekonomiska medel och under flykten skjuter ihjäl två poliser, jag pratar om Malexander, ska vi kalla saker och ting vid sitt rätta namn.
Men massmord är inte nödvändigtvis ideologiskt betingat våld som kan skada en stat. Ingen skulle komma på tanken att kalla fänrik Mattias Flink, som 1994 sköt ihjäl sju personer i Falun, terrorist. Men det var i en annan tid, innan terrordillet slog till.
Sanningen är att våldsbrottslingar kan ha andra motiv än ideologiska. Sanningen är att de allra flesta mördare inte är terrorister.
Nog har journalistiken om terrorism lämnat en del övrigt att önska genom åren. Ta bara mordet på den brittiska politikern Jo Cox förra sommaren.
Gärningsmannen var en vit högerextremist och svenska medier var snabba med att lyfta fram hans mentala tillstånd. ”Misstänkt beskrivs som psykiskt sjuk med högerextrema åsikter”, trumpeterade TV 4. ”Brodern om 52-åringen: Har en bakgrund av mental ohälsa”, berättade SVT.
Nu kan psykiska problem naturligtvis ha varit en del av förklaringen till brottet, men räck upp handen den som tror att berättelsen hade sett ut på detta vis om attentatsmannen kommit från Syrien, haft långt skägg och hetat Ahmed.
Återhållsamheten i spekulationerna i motivet till attentatet i Las Vegas i nyhetsrapporteringen har emellertid varit klok.
Frågan är om medier i Sverige och andra västländer hade varit lika försiktiga om Stephen Paddock varit muslim. Jag tror dessvärre inte det.