Kung Carl Johans rike är ett paradis för pensionärer
Det finns ett sätt att förbättra sin livskvalitet som pensionär flera gånger om. Även i coronatider.
Det är bara att sätta sig i bilen och köra söderut.
Till Skåne, där kungen heter Carl Johan, smittan är begränsad och stränderna milsvida.
Sen jag gifte in mig i en anrik skånsk släkt har jag tillbringat alltmer tid i vårt sydligaste landskap. Inte för att jag någonsin kan bli en riktig del av den, alltså en äkta skåning.
Här är jag kort och gott en stockholmare, även om jag är född i Borås. Det är irriterande. Jag funderar på att skaffa en t-shirt med texten ”Min man är född i Simrishamn”.
För 20 år sen ärvde vi ett hus nära gården som min mans släkt härstammar ifrån. Huset ligger i en by på Österlen, en bygd som många romantiserar, men som jag har en mer krass syn på.
Det är i grunden glesbygd, där det ibland är långt till olika sorters service. Det kan vara svårt för näringsidkare att få verksamheter att gå runt, när Stockholmarna bara är här tre sommarveckor om året (och kanske till påsk).
Men coronan har vänt upp och ner på förutsättningarna. Det som varit nackdelar här blir plötsligt fördelar.
Som 65-plussare som inte har lust att bli smittade har vi plötsligt blivit fria när vi kommit hit.
Det finns inte trängsel någonstans, det är enkelt att ta sig överallt med bil, och allt kan levereras till tomten.
Restauranger kör hem mat, biblioteket kör ut böcker, på apoteket kilar jag snabbt in och hämtar en påse förbeställda varor. Matkassarna ställer den rara personalen på Ica ut på lastbryggan bakom affären.
På äldreboendet i vår by, där min svärfar bodde de sista åren av sitt liv, finns ingen coronasmitta. Inte ett enda äldreboende i Simrishamns kommun har haft några coronafall.
Han är väldigt nöjd över det, vår regent. Region Skånes styrelseordförande Carl Johan Sonesson (M) har varje dag i nästan fyra månader rapporterat om coronaläget på Facebook.
Han har valt direkt motsatt väg jämfört med andra politiker och personligen tagit ansvar varje dag för situationen i Skåne. Hans vanligaste replik: ”Situationen är fortfarande under god kontroll”.
Av över 5300 döda i Sverige har Skåne bara haft drygt 250. Det är särskilt låga siffror på smittade hos oss i Simrishamns kommun. Här finns tio bekräftade coronafall.
Jag är försiktig också här, men är inte lika rädd längre.
”Du är Skånes kung”, skriver någon i Carl Johan Sonessons kommentarsfält på Facebook. Det svämmar över av skånsk lokalpatriotism.
I det riktiga Kungahusets kommentarsfält blir skåningarna till sig av lycka när prins Oscar, hertig av Skåne, poserar i Ingelstadsdräkten.
”En riktig liten Skånepåg!”.
I Sonessons kommentarsfält finns också hat mot stockholmare som blir obehagligt.
Vi tar över allting och sprider smitta, sägs det. Men på Skånes, ja, Sveriges, vackraste strand badar jag en solig dag i juni och konstaterar att jag är helt ensam där.
Jag stör ingen och jag smittar ingen. Ingen stör mig och ingen smittar mig. Kung Carl Johans rike är ett paradis för pensionärer.
Ulf Lundell skriver i ”Vardagar 3” att ”Britta Svensson skriver skit om Österlen”, fast jag inte ens bor där, enligt honom, utan i en ”stuga i Ystadstrakten”. Fel, Uffe. Jag bor ju i hjärtat av Österlen, i ett gathus från 1910, i samma kommun som du.
Något av det bästa med Skåne är radiokanalen Retro FM. Det är livskvalitet att få höra ”Wuthering Heights” med Kate Bush, ”Heartbreaker” med Dionne Warwick eller vad som helst med Eurythmics på väg i bilen till återvinningscentralen Måsalycke.
Nu går jag på semester, och är tillbaka och skriver om ”Mitt liv som pensionär” här i Aftonbladet torsdagen 6 augusti. Ett tips: om ni inte vill gå till affären för att köpa tidningen, kan ni läsa den i datorn eller mobilen genom att prenumerera på Aftonbladets e-tidning.