Ministern som gjorde allt för att få sparken
Suella Braverman var en ovanlig minister.
Hon gjorde allt hon kunde för att få sparken som Storbritanniens inrikesminister.
När hon väl fått det använder hon avskedandet som en plattform för en rasande attack mot premiärminister Sunak och som ett led i ett framtida försök att ta över hans jobb.
Normalt brukar en sparkad minister hålla låg profil. Suella Braverman gör det rakt motsatta.
I ett tre sidor långt brev författat på underhusets brevpapper dömer hon fullständigt ut Rishi Sunaks ledarskap. Hon kallar honom svag och obeslutsam och hävdar att han svikit både henne och väljarna.
Braverman skriver att hon ställde flera villkor för att stödja Sunak och ta jobbet.
Ett av de viktigaste kraven var att regeringen skulle sätta stopp för flyktingbåtarna över den engelska kanalen och skicka asylsökande till Rwanda för att få sin sak prövad där.
Nu anklagar Braverman Sunak för att inte leverera på ett enda av sina löften.
Hon lovar att leda en revolt inom partiet där kravet är att utvisningarna till Rwanda ska genomföras trots att den brittiska Högsta domstolen i dag enhälligt beslutade att de är olagliga. Braverman vill se ny lagstiftning och anklagar Sunak för att inte ha en plan B nu när HD sagt nej.
Man kan se hennes brev som ett tecken på att den maktkamp som startade inom det konservativa partiet inför folkomröstningen om Brexit, Storbritanniens utträde ur EU, nu fortsätter.
Partiet har sedan 2016 styrts av den mest konservativa falangen, den som under Boris Johnsons ledning drev igenom Brexit.
Den förre premiärministern David Camerons återkomst i kombination med Bravermans uttåg är en indikation på att Sunak vill föra partiet tillbaka mot mitten i ett desperat försök att undvika ett katastrofval nästa år.
Bortsett från att Cameron har alla förutsättningar att bli en kompetent utrikesminister i en turbulent tid vill Sunak också signalera att striden om Brexit är över och att det är dags att ena partiet igen.
Men brexitörerna vill inte ha en återgång till traditionell konservativ politik.
Det är på sätt och vis samma strid som vi ser inom det republikanska partiet i USA med den skillnaden att Trump fortfarande har kvar sitt grepp om partiet i USA medan Boris Johnson har förvandlats till en perifer figur i brittisk politik.
För tillfället är det kanske bäst att tillägga.
Braverman var en av regeringens mest extrema ministrar. Hon gjorde det ena uttalandet efter det andra som resulterade i stark kritik, till och med från en del av hennes egna partikamrater.
Det som till slut fick bägaren att rinna över för Rishi Sunak var när hon anklagade brittisk polis för att använda dubbla måttstockar när de gav tillstånd för pro-palestinska demonstrationer som hon själv kallade för ”hatmarscher”.
Hon hävdade också att de hemlösa som tältade hade valt det som en livsstil med motiveringen att ”ingen i Storbritannien som inte vill behöver bo i tält”.
Innan dess var det många som höjde på ögonbrynen när hon menade att det kunde bli nödvändigt för Storbritannien att lämna de internationella konventionerna om asylrätten.
Braverman testade mycket medvetet gränserna. Hon ser inte avskedet som minister som något negativt. Tvärtom.
Hon kommer att bära rollen som sparkad minister med stolthet och använda den i sin fortsatta politiska karriär.
Någon gång under nästa år måste Sunak utlysa nyval.
Alla opinionsmätningar pekar mot att nästa regering kommer att ledas av Labour under Keir Starmer. Att de konservativa skulle kunna ta igen Labours försprång på 15-20 procentenheter är det få som tror.
Sunak kommer nästan garanterat att utmanas om ledarrollen om de konservativa som väntat förlorar valet.
Då står Suella Braverman vid sidlinjen redo att ta över.
I det läget kommer det faktum att hon fått sparken som minister snarast att ses som en kvalitetsstämpel av partiets mest konservativa medlemmar.
Återigen kommer det att bli en strid mellan de krafter som vill ha ett mer traditionellt konservativt Toryparti och de som vill hålla fast vid Boris Johnsons mer högerpopulistiska och nationalistiska linje.
Med tanke på alla de problem Brexit skapat i Storbritannien trots Boris löften om motsatsen så är det snarare Europavännerna som har vind i seglen.
Inte så att Storbritannien är på väg tillbaka in i EU men Sunak försöker helt klart lägga sig närmare EU och reparera en del av de dåliga relationerna.
Även om Braverman står långt till höger och bara har stöd av en minoritet inom partiet kan hon ändå bli en plåga för Sunaks försök att åter göra de konservativa mer rumsrena.