Årets Almedalsvecka har lärt oss en sak
VISBY. Årets Almedalsvecka har lärt oss en sak.
Att moralismen är på väg tillbaka.
Gör vad du ska innan du börjar gnälla.
Man kan säga att Folkpartiet var först. För många år sedan hävdade de att man inte skulle sitta med bakvänd keps i klassrummet, inte fippla med mobilen under lektionerna och kanske kunna tala svenska innan man blev svensk medborgare.
Men de fick så mycket skit för det att moralkakorna (FP) numera är ganska få.
I våras hände något. Då fick moralismen ett uppsving, i alla fall i statsminister Stefan Löfvens tappning (S). På Socialdemokraternas partikongress slog han ett slag för läxor:
– Svenska skolelever kommer behöva anstränga sig ännu hårdare. Fler behöver känna att skolan går först, före Netflix, före träning och kompisar, utan ursäkter, från lågstadiet till gymnasiet.
I riksdagens avslutande partiledardebatt några veckor fortsatte han längs samma hjulspår:
– Men det är klart att då är också varje förälders insats viktig för att visa att skolarbetet är den viktigaste grunden för ett bra liv.
”Jobba som en dåre”
Till talet i Almedalen hade han till och med hittat på ett nytt ord; utvecklingsmoralism. Om jag förstod det hela rätt betyder det att individen har ett moraliskt krav på sig att utveckla sig. Att hänga med.
På talarstolen hängde den gamla S-devisen ”gör din plikt, kräv din rätt”. Förra året var den ”Ett bättre Sverige för alla”. Inte så mycket krav där inte.
Några dagar senare stod Anna Kinberg Batra (M) i talarstolen. Nu hade även hon halkat in på moralspåret.
– Alla måste anstränga sig för att få sitt första jobb, sade hon. Observera, anstränga sig. Inte ligga på latsidan. Jobba som en dåre.
Anknutit till idéhistoriskt arv
Moderaterna vill dessutom införa en utbildningsplikt för nyanlända utan grundskolekompetens. Partiet vill också skärpa kraven på dem som har försörjnings- eller etableringsstöd att söka jobb.
Den nya moralismen andas en slag trötthet. Nu får ni ge er. Om ni vill ha samhällets stöd får ni faktiskt satsa lite själva också.
Det kan vara så att jag har känselspröten alltför långt ute. Men jag tror inte det.
Den klassiska arbetarrörelsen hade, bland mycket annat, moraliska förtecken. Man skulle förkovra sig, vara hyggligt nykter och lära sig nya saker. I värsta fall på en studiecirkel på kvällarna. I bästa fall på en folkhögskola. Stefan Löfven har alltså anknutit till ett idéhistoriskt arv inom sin politiska rörelse.
Nu ansluter sig den relativt färska ledaren för ”det nya arbetarpartiet” till det idéarvet. Det är den intressantaste spaningen från årets upplaga av Almedalen.