Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Småland är inte som Alabama

”Hade SD tänkt att stå och visa upp bilder på aborterade foster utanför riksdagen eller? Sånt gillar inte vi svenskar. Det är för mycket.”

Ibland påminner Sverigedemokraterna mig om min kompis Matti.

Han, alltså Matti, tyckte precis som alla vi andra barn på högstadiet i Sverige på 1990-talet att USA var toppen. Detta gäller så klart även barn på alla andra olika stadier, årtionden och dessutom vuxna.

USA är toppen. Superstort, dominerar hela världen, grym musik, jättemycket är coolt, bra filmer och god mat.

Tillbaka till Matti. 

 

Matti hade kommit tillbaka från sin första USA-resa och vi väntade med spänning på vad han skulle visa upp för oss. Detta var nämligen innan internetshoppingen slagit igenom, så att resa till ett annat land var det enda sättet att få tag på riktigt exotiska grejer.

De flesta av ens klasskamrater som åkte till det stora landet i väst kom hem med grejer som vita Levi’s jeans, en äkta NBA-basketboll, tuggummi med kanelsmak och en cherry cola.

Vilket var väldigt uppskattat och väckte stor beundran, även om cherry colan var lite äcklig.

Men Matti ojojoj… Matti du…

Matti borde ha gjort likadant.

Kanske tagit en vaniljcola i stället, för att komma med nåt litet nytt, men annars borde han ha hållit sig till de säkra produkter jag nämnt tidigare. Men inte Matti.

 

Matti kom hem med ett par MC Hammer-byxor, cream soda och ett baseballträ samt boll. Matti, den älskvärde dumbommen, fattade inte att även om alla ju gillar USA för att det är larger than life så är vi ju fortfarande svenskar och det finns en gräns. Det ska vara mycket när det kommer till USA – men inte för mycket. 

Cream soda är för mycket. Det är inte en dryck, det är en sockermättad lösning. 

Baseball är okej i teorin men att hålla på med det i praktiken, nej, det är för mycket.

MC Hammer-byxor är så för mycket att han borde ha stoppats vid gränsen och fått dem konfiskerade. Om Tullverket bara haft lite hjärta.

Hade Matti varit äldre och narkotikasmugglare hade han i stället för att introducera oss till skunk bjudit på crack. Fattar ni? Crack, men kom igen! I USA suger alla på glaskuken jag lovar!

För i helvete, Matti. Det är för mycket.

 

Var var vi? Jo. Precis så här känns SD. Som när de flirtade med tanken på att ta in den i USA så heta politiska frågan om aborträtten. Det måste ju ha varit någon SD:are med dåligt omdöme, precis hemkommen från semestern i Fort Lauderdale, som kom med det förslaget. Alldeles för mycket USA för oss. Vi svenskar älskar abort till den grad att vi inte ens tänker på det. Och att då komma och tvinga oss att ta ställning för något vi alltså inte ägnat en tanke åt sen 1960-talet. Det är lite väl va?

Hade SD tänkt att stå och visa upp bilder på aborterade foster utanför riksdagen eller? Sånt gillar inte vi svenskar. Det är för mycket. Hur tänkte SD där?

Och nu har de fått för sig att sagostunder i regi av dragqueens är en passande politisk fråga. 

En fråga de lyft direkt från en lokal Fox News-kanal i Montana, typ.

De borde ha lärt sig av svenska Black Lives Matters, som ju hade en livslängd på fem minuter i nyheterna, att vissa frågor flyger liksom inte här bara för att de gör det i USA.

Jag säger inte att frågorna i sig är fel, rasism är ju vidrigt och abort är ju inte okomplicerat, men att importera ett helt koncept från USA funkar inte. Dessutom känns de lata. Kom på något själva i stället. Har ni inget på samerna till exempel? Om de åker runt och berättar sagor kommer ni i alla fall få Norrland med er. 

 

För sagotanter med penis och peruk ger inte upphov till samma raseri i Kalmar, Småland, som det gör i Mobile, Alabama.

Och det raseri som det ändå rapporterats om känns lika forcerat som min kompis Mattis försök att inte se ut som om han kände sig fånig i sina MC Hammer-byxor under lunchrasten. 

Följ ämnen i artikeln