Valet borde handla om äldrevården
Sitt där gärna ensam, i dödens väntrum.
Men se först till att vi får våra röster!
Ja, det är gycklarspel utan motstycke som nu tar fart på allvar, med ett år kvar till valet.
Vänstern utmålar högerns äldrevård som ett helvete av cyniska, vinstdrivna företag.
Högern skräms med bilden av en uselt slapp vård, när ingen effektiv konkurrens finns.
Sanningen? Att det inte blir någon livsavgörande skillnad för våra äldre vem som än styr.
Den stora majoriteten kommer inte att ligga hungriga i mörker med obytta blöjor, oavsett regering.
Men ni kan vara säkra på att många av dem kommer att sitta ensamma. Fulla av tomhet och längtan. Med en ändlös räcka av grå, exakt likadana dagar framför sig, tills döden, befriaren, kommer.
För sanningen är ju att vi, vänster eller höger, skiter i de äldre. I ett land där vi knappt ens har tid att begrava våra döda finns inte utrymme för åldrandet.
Vi lever inte längre tillsammans, många generationer, lär av varandra, tar hand om varandra.
Hellre en timme framför någon dynga på tv än en stund med den där handen i din, samtal om dagar som flytt, det liv som varit.
Jag menar inte att vi som arbetar och knäar under vardagens stress själva ska sköta våra gamla. Och jag är fullt medveten om att resurserna är begränsade. Det är också så att smärta, sjukdom och ensamhet delvis är en naturlig del av livet, på dess höst.
Men hur vår äldrevård ska se ut handlar också om attityd.
Det behöver inte kosta så mycket mer. Lite flexibilitet framför effektivitet.
Säger reglerna att ett par som har levt ihop i 70 år måste skiljas åt för att det enda lediga rummet är för litet för båda två - bryt mot reglerna, låt dem dö ihop.
Vill Gösta, 93, ta en sup eller två, låt honom göra det.
Vräk på med smör och grädde och kryddor i maten.
Spela musik, låna böcker, ladda ner gamla långfilmer.
Längtar någon efter att se porr, brinner ännu, om än med flämtande låga? Unna dem det.
Häng upp kul konst. Plocka in husdjur, något levande att klappa, för dem som ingen längre når fram till, vilsna i sinnets irrgångar.
Jag vet. Det handlar om pengar, regler, allergiker och fan och hans moster. Och om vad de underbetalda anställda hjältinnorna (jo, det är nästan bara kvinnor) som sliter i vården hinner och orkar.
Jag vet också att svårt dementa personer kan vara enormt krävande, på alla plan. Det finns inga lätta lösningar. Men jag minns hur jag, varje dag när jag som ung städade på ett äldreboende, tänkte att döden vore ett bättre alternativ.
Hur vill vi själva åldras och dö?
Det borde valet handla om.
Inför döden är vi alla olika
I Costa Concordia-haveriet drunknade 36 personer. Utanför Lampedusa, i ännu en flyktingtragedi, minst 360. Och vi vet alla vilken olycka som fått i särklass mest rubriker.
Ödesmatchen
På fredag söker vi en stunds glömska från världens ondska och skälver i nerverna när Sverige möter Österrike.