Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Ingen stress på 70-talskontoret Skorg

That 70’s office  Med skrivmaskiner och postgång var pappers­arbetet på kontoren för 40 år sedan inte särskilt effektivt.

Någon tid efter skolan, ­innan jag ryckte in på Svea Livgarde för att excercera rekryten, fick jag jobb som vaktmästare på Stadskansliets organisationsavdelning.

Detta kontor hörde till Stads­huset på något sätt, och förkortades Skorg.

Där satt tjänstemän på rad i olika rum och sysslade med papper. När de läst olika papper eller skrivit egna så la de papperen i utkorgen vid dörren. Sedan tog de nya papper från inkorgen och arbetade med dem.

I mitten av kontoret satt fyra maskinskriverskor. En av dem var en så kallad kalaspingla. Hon hade mycket långa ben och mycket långa naglar. Jag förstod inte hur hon kunde skriva maskin med så långa naglar.

Jag satt mest vid skrivbordet i ett eget rum och ringde privat­samtal, drack kaffe, rökte, ­skötte kvinnoaffärer och läste tidningar. Ibland knackade någon på dörren och bad mig kopiera ­några papper.

– Lägg dem i inkorgen, sa jag. Så tar jag dem när jag får tid …

Två gånger om dagen skötte jag postgången. Ibland tog jag lådor med stansade hålkort till en stor hall i källaren, där det stod tekniker och skötte rader av stora datamaskiner, vars rullar med breda bruna band snurrade fram och tillbaka.

Arbetet var inte betungande.

En tjänsteman som skulle skicka ett brev skrev först ett ­utkast som lades i utkorgen. Där­ifrån gick det till maskinskriverskornas inkorg. De skrev rent och lade brevet i en utkorg. Det renskrivna gick tillbaka till tjänstemannen, som rättade eventuella fel. Sedan gick brevet åter igen till maskinskriverskorna som skrev en slutversion. Varpå brevet gick till tjänstemannen som läste det igen, undertecknade, förseglade och lade det i utkorgen.

Eftersom jag bara gjorde två vändor om dagen kunde det ta uppåt en vecka innan breven slutligen skickades till adressaterna utanför huset. Och även om ett papper bara skulle till rummet bredvid, så hamnade det alltid i utkorgen, i stället för i grannrummets ­inkorg, som satt alldeles intill.

En gång när jag åkte upp i hissen med post som kommit till Skorg åkte en bunt bruna kuvert ned i hisstrumman. De sögs ned av luftdraget när jag tappade dem.

Jag gick till en chef och frågade om jag skulle be en hissfirma plocka upp breven.

– Låt dem ligga, sa han. De var nog inte så viktiga…

Tjänstemännen hade långt till skratt. Det var roligare att sitta hos maskinskriverskorna, som kunde vara lite fräcka i mun.

Så här 40 år senare funderar jag på hur extremt ineffektivt det kunde vara på ett kontor. Vilka av dagens arbetsplatser kommer, 40 år framåt i tiden, att framstå som lika långsamma, dumma och tråkiga?

Vilken business

Vaktmästeriet i Stadshuset privatiserades 2001. Ett bemanningsföretag tog över den verksamhet som i dag kallas Kontorsservice. Det före­taget ­såldes ­senare till ett annat beman­nings­företag. Som häromåret köptes av ett tredje. Vaktmästeri = business.

Enligt 1983 års upplaga av Stockholms Kommunalkalender skulle Stadskansliets organisationsavdelning bland annat verka för effektivisering av kommunens verksamhet och för ­rationellt utnyttjande av datatekniken. Det är sista gången Skorg nämns i kalendern. Samma år lades avdelningen ned.

Följ ämnen i artikeln