Det är som att all energi tagit slut
Det känns som att jag gått på sparlåga sen typ oktober. Att dagarna när en presterat och varit 100 procent lätt får plats på ena handens fingrar. En oändlig massa vardagar där morgontröttheten aldrig helt släppt taget förrän den gått över i kvällströtthet. Där umgänget bestått mer av Netflix än av vänner. Och där tröttheten varit så konstant att de mest enkla uppgifter känts som för mycket: att lägga oöppnade räkningar på hög och låta dammsugaren stanna i skåpet ännu en dag har blivit regel.
Jag vet att vi svenskar går i ide under vinterhalvåret, men det känns som att mörkerperioden pågått längre än vanligt den här gången. Att vi började gömma oss alldeles för tidigt och aldrig riktigt hann nå någon social topp innan vi långsamt började kliva neråt igen. Konturlösa veckor som passerat som i ett aldrig stillastående hjul där den ena hemmahelgen avlöst den andra - för att behovet av att prioritera sömn gått före allt annat. Och även om det funnits stunder då energin återvänt och en känt glimtar av sitt allra bästa jag så är det som att de varit alldeles för korta. Som att den förbannade tröttheten envetet kämpat för att förstöra.
Och det är som att inget hjälpt. Som att varenda litet tips, oavsett om det kommit från en vän, löpsedel eller peppigt folk på sociala medier fått rakt motsatt effekt. Selfies med fredstecken, motiverande hashtags och ”inspiratörer” som säger sig vakna ”redo att ta sig an nya utmaningar” har mer fått en att vilja slänga telefonen genom fönstret än att hoppa upp ur sängen med ett fejkat leende på läpparna.
Lägg därtill den gnagande stressen över att vara så tråkig så umgänget snart kommer svika. Småpaniken över att inte ens orka med ett socialt telefonsamtal. Önskan att skrika ut till världen att ”det här är inte mitt normaltillstånd, glöm mig inte jag kommer igen till våren då lovar jag att vara social igen”.
Jag vet inte om jag är ensam om att känna att den här vintern aldrig vill ta slut men jag hoppas bara på att omgivningen ska förstå att aldrig inbokade middagar och uteblivna samtal inte beror på något personligt - utan bara på en total brist på ork.
Men det kommer ju att vända. Ljuset kommer tillbaka och energin med det. Till dess har jag satsat på en nödlösning och naggat på sparkontot till förmån för en vecka i solen. Om inget annat funkar får en ju i alla fall satsa på att bli en äkta chartersvensk.
Mer glitter!
Från att som liten varit ett stort mello-fan så har intresset nästan dött på senare år. Men i lördags hände något! Jag såg hela programmet och kände ett starkt gilla. Min enda önskan: mer glitter tack. Porta varenda svart byxa och förbjud t-tröjor (speciellt de som sträcker sig ner mot knäna).
Förbjudet att slänga mat
I förra veckan kom beskedet att Frankrike som första land i världen förbjuder matbutiker att slänga överbliven mat – de ska i stället skänka den till välgörenhetsorganisationer. Ett mycket bra initiativ för att få ner matsvinnet och samtidigt hjälpa behövande. När ska Sverige ta efter?