Afghanerna kämpar för frihet, med Mangafrisyrer
Det första man slås av bland de hundratals ensamkommande är deras oförtröttliga kampvilja.
Sen ser man frisyrerna.
Hade man inte vetat att trappan på Medborgarplatsen i Stockholm sedan snart två veckor var full av unga flyktingar som desperat hoppas på amnesti i Sverige, kunde man tro att det var audition-kön till uttagningen av nästa K-pop-band.
Här finns hårfluff som får One direction att känna sig gamla, Manga-klippningar som borde ge fribiljetter till Comic con på Kistamässan. Röda slingor, tuperade kalufser, nogrannt tvinnade stripor i av oro plågade ansikten.
”Om man lever på flykt, saknar ett hem, knappt äger något förutom sina kläder, då blir frisyren extra viktig” förklarade en god man i Uppsala för mig.
Han brann för en afghansk kille som tappat hoppet om uppehållstillstånd men såg ut som ung Justin Bieber i håret.
På Medis hittar jag Ali J, som han kallas, de ensamkommandes frisör i Varberg.
– Som flykting i Iran fick man inte raka av sig, färga rött eller ha långt hår. Då blev man tagen av polisen. Nu kan man bestämma själv. Det är frihet, säger han.
I Iran drömde han om att bli frisör, ett otänkbart yrke för exil-afghaner som anses vara lägre klass. Ali J jobbade på soptippen. Men så träffade han en iransk barberare och lärde sig grunderna.
Nu klipper han alla på sitt hvb-boende, gratis förstås. Rakapparat, sax och kam har han fått billigt på Gekås Ullared. Inspirationen från Youtube-tutorials.
Min vän Shakeb från Kabul förklarar att unga afghaner ofta hindras av sina familjer också. ”Här i väst finns ingen som sätter gränser. Här får de den mänskliga rättigheten att styra över sin kropp”. (Jag förstår väl ungefär vad han menar och minns språkresan till Torquay när jag utan föräldrars vetskap skaffade cornrows).
Låter det ytligt att prata om utseende när utvisningshotet hänger som en bila över tusentals tonårsliv? Säg det till alla dem som tvångsklipptes av talibanerna.
Fundamentalisterna ansåg att lugg var att häda mot islam. ”Frisyren är en fundamental del av livet” som Samer, den syriske frisören i världens största flyktingläger säger i dokumentären Growing home.
Med sin Ronaldo-inspirerade kalufs blir man något mer än bara en siffra i migrationsstatistiken, en anonym del av en flyktingvolym.
Men kommer hobbyfrisören Ali J:s dröm att slå in?
Hans lärare har fixat en praktikplats åt honom på en riktig salong i Varberg i höst. Nu beror allt på beskedet från magnetröntgen som ska visa hans ålder.
För Migrationsverket spelar det ju ingen roll att han har en rödslingad tonårslugg.