Ett pytteland håller EU som gisslan
Det har gått sex veckor sedan fuskvalet i Belarus och Alexandr Lukasjenkos våldsamma svar på de folkliga protesterna.
EU har hela tiden lovat tuffa motåtgärder men ingenting händer. Ett litet land håller resten av unionen som gisslan.
EU vill gärna se sig som en dominerande kraft i världspolitiken. Jämförbar i inflytande med stormakterna USA, Kina och Ryssland.
Men ofta är det väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad.
Det finns fler skäl till det. Det viktigaste är att det krävs enhälliga beslut inom utrikespolitiken. Alla 27 länder måste vara överens, annars blir det inget.
Cypern krävde under sommaren att EU skulle införa sanktioner mot Turkiet som straff för att man letade efter olja och gas i vatten som Grekland och Cypern hävdar tillhör dem.
EU har vid upprepade tillfällen fördömt Turkiets prospektering som skyddats av militärfartyg. Man har också ställt sig bakom Grekland och avvisat Turkiets territoriella krav.
Men av flera skäl vill länder som Tyskland inte i onödan förarga Turkiet president Tayyip Erdogan.
Det främsta är förmodligen det avtal som EU träffat med Turkiet om att stoppa flyktingar från att ta sig från Turkiet till Grekland. Man är rädd att Erdogan ska sluta följa avtalet med en ny stor flyktingvåg till Europa som följd. Dessutom är Turkiet medlem av militäralliansen Nato.
Samtidigt håller Cypern med bara 0,2 procent av EU:s befolkning hela unionen som någon slags gisslan på temat "får inte vi vad vi vill så ger vi inte er vad ni vill". Detta trots att Cypern säger sig stödja sanktioner mot Belarus.
Tandlöst
Resultatet är att EU återigen framstår som helt tandlöst som utrikespolitisk kraft.
Våldet och valfusket i Belarus sker på EU:s bakgård. Tre EU-länder har gränser till Belarus. Alla är överens om att diktatorn Alexandr Lukasjenkos beteende är oacceptabelt, ändå saknar EU förmågan att agera.
Under helgen fylldes gatorna i Minsk åter med tiotusentalas människor. Enligt oppositionen var det 120 000 som demonstrerade trots risken att bli fängslad, misshandlad eller torterad.
Oppositionens kandidat Svetlana Tichanovskaja som hävdar att det var hon som i själva verket vann valet den 9 augusti, besökte i går Bryssel i ett försök att personligen övertyga EU om vikten av att slå till mot Lukasjenkos våldsapparat. Hon visade bland annat bilder på svårt slagna demonstranter. Själv har hon tvingats i exil.
Men Cypern lät sig inte bevekas. Det är äpplen mot päron som gäller.
Därmed har EU hamnat i en extremt pinsam situation. Vid unionens gräns pågår allvarliga brott mot mänskliga rättigheter inför världens tv-kameror medan Bryssel sitter med armarna i kors. Det ger inte särskilt mycket trovärdighet åt EU:s självpåtagna roll som en viktig spelare på den internationella arenan.
Ändå är de föreslagna sanktioner vi talar om tämligen milda och skulle sannolikt inte få regimen i Minsk att tänka om. Det handlar om inreseförbud i EU för några dussin av de mäktigaste personerna runt president Lukasjenko och frysning av deras tillgångar, i den mån de har några utomlands.
Får passa sig
Men de skulle åtminstone vara en tydlig signal om att EU är berett att göra någonting annat än att utfärda till inte förpliktigande muntliga fördömanden.
De baltiska länderna har tröttnat på EU:s förlamning och infört egna sanktioner men i praktiken blir de tämligen verkningslösa.
Om inte EU passar sig så är man snart i en situation som liknar den som råder i FN:s säkerhetsråd. Där blockerar USA, Kina och Ryssland genom sina vetorätt ständigt ingripanden i konflikter där de själva är inblandade vilket resulterar i att världsorganisationen som snart fyller 75 år framstår som paralyserad och otillräcklig.
Nationella särintressen håller på att ersätta samarbetsviljan och solidariteten som tidigare ofta gällde inom EU.
I det här fallet är det Belarus befolkning i akut behov av stöd mot en hänsynslös tyrann som får betala priset.