Nu väntar jag på Grillos bröstchock
Ett par bara bröst.
Bara ett par bröst.
Och ändå inte.
Jag upphör aldrig att fascineras över hur folk fascineras av ett par nakna tuttar.
Arbetslöshet. Utanförskap. Konkurser.
Som en allt större och dystrare skugga kastar den ekonomiska krisen sitt mörker över Italien.
Den kris som det italienska valet som avgjordes i går till stor del handlat om.
Världens ögon har riktats mot Italien, jag har varit en av alla utsända i Rom. Enbart på Berlusconis valvaka var över 600 journalister ackrediterade.
Vad har man då rapporterat om? Tja, något som få lär ha undgått är ”bröst-attacken” mot Silvio Berlusconi.
Några kvinnor från den feministiska protestgruppen Femen rusade fram till den röstande Berlusconi, visade brösten och skrek på bruten italienska att de fått nog.
De övermannades snabbt, Berlusconi var aldrig i fara.
Men rubrikerna, i medier världen över, blev stora och braskande och tv-bilderna på de barbröstade skrikande kvinnorna rullades om och om igen.
Därmed nådde Femen sitt mål, som beräknat. Och vi vet alla att det sker enbart tack vare att brudarna bränt behån.
För det är väl knappast någon som tror att en påklädd feministattack mot Berlusconi skulle ha fått samma medieutrymme?
Det är inget nytt att bästa sättet att bli ett Youtube-klipp och få sina 15 minuter av berömmelse skulle vara att i direktsändning i någon tv-soffa flasha behagen.
19 års arbete som journalist skulle inte betyda något i jämförelse med en tvättäkta ”bröstchock”.
Så jag är inte upprörd, inte alls.
Däremot är jag uppriktigt fascinerad och en smula beklämd över att vi år 2013 inte kommit längre än att ett blottat bröst får krigsrubriker och tillåts stjäla utrymme från betydligt viktigare saker.
Vare sig det sker medvetet eller genom en dräkt som råkar glipa på Super Bowl eller amningsbröst som växer under pågående Melodifestival, så går vi i spinn.
Urringningar analyseras och diskuteras, som Angela Merkels klassiska. På fullt allvar.
Kanske var det förståeligt i andra tider eller vore det i en annan kultur. Men nu? Då ett universum av bröst bara är ett klick bort på närmsta dator.
Hur spännande kan det vara?
Nå, det är väl bara att kapitulera och resignera.
Så nu väntar jag på att det italienska valets politiska bombnedslag Beppe Grillo bjuder på en bröstchock snarast möjligt. Av kroppshyddan att döma finns där material för en rejäl boob-show.
Världen väntar andlöst.
Sataniska priser
Det kostar att se påven tacka för sig. Tv-bolag som hyr ett hörn av en terrass med vy över Vatikanen måste betala 500 000 kronor – som startpris.
Gudomligt gott
Ett billigare nöje är en glass på ”I sjunde frysen”, Roms bästa glassbar, garanterat bortom turiststråken.