Varför föder idylliska Norge ständigt nya terrorister?
En mardrömsstart för den nye statsministern Jonas Gahr Störe men samtidigt en möjlighet att direkt kliva in i landsfadersrollen.
En besvärande fråga han kommer att få från omvärlden är varför lilla, idylliska Norge stadigt producerar nya terrorister.
Pilbågsattacken i Norge - detta har häntI det här skedet vet vi inte om gärningen på något sätt är riktad mot den norska regeringen eller politiken. Tajmingen var i alla fall sällsynt olycklig.
Dådet i Kongsberg inträffade under Erna Solbergs sista dygn som statsminister. Höyre-ledaren hade kunnat få ett bättre avslut på sina åtta år som Norges ledare. Samtidigt är det svårt att veta i dag om det på något sätt kommer att svärta ner hennes eftermäle.
För tillträdande socialdemokraten Jonas Gahr Störe innebär pilbågsattacken lite av en mardrömsstart första dagen på nya jobbet.
I dag var dagen då han skulle presentera sin nya regering ihop med koalitionspartnern Senterpartiet. I stället domineras nyhetsförmedlingen helt av pilbågsattacken. De nya ministrarna kommer att få minimal uppmärksamhet medan allt ljus hamnar på Gahr Störe.
Han kastas direkt in i hetluften. Han kan glömma både mjukstart och smekmånad.
Eftersom han är en mycket erfaren och skicklig politiker kan han möjligen vända den hemska händelsen till en politisk fördel. Jag utgår ifrån att han relativt snart kommer att besöka Kongsberg och försöka lugna människorna där och i hela Norge.
Termos i ryggsäcken
För en utomstående framstår Norge som en välmående idyll. Ett land där den stinna oljefondens många miljarder ger evig ekonomisk trygghet och där hurtiga människor går ut på tur med smörgåspaket och termos i ryggsäcken. Ett land som med ackuratess bemästrade coronapandemin.
Minst av allt en plats som förväntas fostra terrorrister och våldsverkare.
Ändå går det inte att blunda för att Norge de senaste tio åren drabbats av tre större terrordåd, om nu dådet i Kongberg visar sig vara en terrorhandling vilket norska Säpo lutar åt.
I Norge och Danmark pratar politikerna ofta om "det svenska tillståndet". Med det avses det faktum att Sverige under många år tagit emot ett stort antal invandrare och nu har stora problem med brottslighet och integration.
Sverige har också problem med terror. Men under de senaste tio åren har bara en stor attack inträffat i Sverige, när Rakhmat Akilov körde en lastbil rakt över människor på Drottninggatan.
Med reservation för att självmordsbombaren på Bryggargatan faller precis utanför tidsspannet och attacken mot skolan i Trollhättan aldrig klassades som terrordåd.
Ett ”norskt tillstånd”?
Norge är befolkningsmässigt ett betydligt mindre land som bara tagit emot en bråkdel så många invandrare som Sverige. Ändå har man uppenbarligen ett stort problem med radikalisering av högerextremister och nu, verkar det som, även av våldsbejakande islamister.
Sannolikt är det en ren slump. Men det kan också finnas sociala mekanismer som bidrar. Kanske finns det ett "norskt tillstånd" som behöver nagelfaras.
Där har Jonas Gahr Störe en viktig uppgift att få både norrmännen och omvärlden att förstå vad det är som pågår i Norge.
För det är inte bara hur omvärldens uppfattar Norge som påverkas. Även norrmännens egen självbild har fått sig en rejäl smäll. Ett dåd som pilbågsattacken skapar minst lika mycket rädsla och otrygghet i Norge som de många gängskjutningarna gör i Sverige. Särskilt i ljuset av andra terrordåd i närtid.
Nästan precis tio år har gått sedan Anders Behring Breivik genomförde sitt massmord på socialdemokratiska ungdomar på Utöya. Ett nationellt trauma som Norge ännu inte helt hämtat sig från. Nu har man fått ett nytt.
Slumpmässigt
För två år sedan försökte en annan ung, vit man utföra ett massmord på muslimer i Al-Noor moskén i Baerum. Philip Maanshaus öppnade eld med ett hagelgevär men övermannades av församlingsmedlemmar. Han var inspirerad av andra högerextrema dåd, framförallt av moskéskjutningen på Nya Zeeland.
Nu har vi en konvertit till islam, dansk medborgare men född och uppvuxen i Norge, som med pil och båge dödar slumpmässigt utvalda offer i den lilla staden Kongsberg.
Alla tre förövarna verkar falla i kategorin ensamvargar. Varken Breivik och Maanshaus ansågs lida av någon allvarlig psykisk sjukdom. Sannolikt kommer även bågskytten att genomgå en rättpsykiatrisk undersökning.
Vad är det med Norge?
Jag har inget bra svar på den frågan. Annat än att radikaliseringsprocessen för högerextrema terrorister och jihadister på många sätt är densamma.