Netanyahu skyller ifrån sig - slåss för sitt politiska liv
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har styrt Israel under 14 av de senaste 16 åren.
Ändå vägrar han ta på sig något ansvar för den gigantiska underrättelsemissen som ledde till Hamas terrorattack. Tvärtom.
I en tweet som han i går raderade efter tio timmar skyllde Netanyahu allt på militären och underrättelsetjänsten.
Det är uppenbart att Netanyahu förutom att försöka krossa Hamas samtidigt slåss för sitt politiska liv på hemmaplan. Hans kontrakt med det israeliska folket är att han ska skydda dem från ondskefulla fiender. Något Hamas attack är ett tydligt tecken på att han misslyckats med.
I en opinionsmätning publicerad förra veckan säger 80 procent av israelerna att de håller Netanyahu ansvarig för underrättelsefiaskot som ledde till att Hamas lyckades tränga in i israel och döda 1400 israeler.
Själv vägrar premiärministern acceptera något som helst ansvar.
I lördags svarade han för första gången sedan terrorattacken den 7 oktober på frågor från journalister på en presskonferens. Premiärministern blev så hårt ansatt att han 01.10 på söndag natt skickade ut en tweet där han än en gång skyllde ifrån sig.
”Under inga omständigheter och inte vid någon tidpunkt varnades premiärminister Netanyahu för Hamas krigiska planer. Tvärtom var bedömningen från den samlade säkerhetsapparaten, inklusive chefen för den militära underrättelsetjänsten och chefen för Shin Bet, att Hamas var avskräckt och sökte en uppgörelse”.
Denna signalerar alltså den högste ledaren medan hans eget land befinner sig i krig. Föga förvånande väckte hans tweet ett sådant ramaskri att Netanyahu fann för gott att radera den och be om ursäkt. Men först efter tio timmar.
Värt att notera att även om Netanyahu bad om ursäkt för det han postat på X, före detta Twitter, erkände han inte att han haft fel i sak. Bara att han ”sagt saker som inte borde ha blivit sagda”.
Sprickorna i den israeliska ledningen är uppenbara för alla och den personliga fientligheten väl känd.
Netanyahu har ständigt legat i fejd med oppositionsledaren Benny Ganz som nu ingår i krigskabinettet.
Tidigare i år sparkade Netanyahu överbefälhavaren Yoav Gallant för att denne motsatt sig premiärministerns reform som skulle minska Högsta domstolens makt och istället ge den till en sittande regering. En för hela det israeliska samhället uppslitande strid och sannolikt ett viktigt skäl till att Israel missade hotet från Hamas.
Netanyahu tvingades återinsätta Gallant efter några veckor men det finns ingen kärlek mellan de två männen.
Oenigheten om vad som bör göras på slagfältet ligger bakom den försenade israeliska markoffensiven som startade i helgen men snarare som en förövning än som ett storskaligt anfall.
Israels dilemma är hur man ska krossa terrorstämplade Hamas utan att samtidigt ta livet av de över 200 israeler som Hamas håller som gisslan. Dessutom står Netanyahu under hårt tryck från USA:s president Joe Biden och andra västledare att skydda den palestinska civilbefolkningen i Gaza samtidigt som man jagar Hamas.
Israel vill också undvika att upprördheten blir så stor i Mellanöstern att Iran och deras proxygrupper, framförallt Hizbollah i Libanon, känner sig tvungna att rikta massiva attacker mot Israel och därmed öppna en andra front i kriget.
Netanyahu vill också hålla ner de israeliska förlusterna. Stora sådana är något som kommer att slå mot honom efter kriget.
– Netanyahu är i överlevnadsläge, säger Gadi Wolfsfeld, expert på politisk kommunikation vid Reichman universitetet till New York Times. Det enda som driver honom är viljan att behålla makten.
Det skulle kunna förklara varför krigskabinetten har så svårt att enas. De övriga anlägger ett militärt perspektiv på den uppgift man satt sig att genomföra, utrotningen av Hamas. Medan Netanyahu hela tiden sneglar på hur hans beslut påverkar hans chanser att behålla makten den dagen kriget är över. Han har fortfarande flera korruptionsrättegångar hängande över sig.
Det är också Netanyahus strategi att försvaga den palestinska myndigheten för att därmed kunna peka på att det inte finns någon pålitligt palestinska partner att förhandla med, som slagit helt fel.
Kriget visar att det inte går att ignorera två miljoner palestinier i Gaza och tre miljoner på Västbanken och göra dem till andra klassens medborgare. Netanyahu har ägnat merparten av sina 14 år vid makten åt att underminera förutsättningarna för en palestinsk stat på den ockuperade Västbanken. Den enda politiska lösningen på den mer än 75 år långa markkonflikten mellan judar och palestinier som en enig omvärld bedömer är möjlig.
Netanyahu tror att han ska kunna överleva även den här krisen så som han gjort många tidigare.
Det är det inte många andra som gör. Inte ens om han lyckas med målet att krossa Hamas.
