Påstår polisen att kriminella klaner har infiltrerat regeringen?
Har kriminella klaner nästlat sig in i regeringen?
Polischefen Mats Löfving har anledning att förklara vad han menade med ett uttalande i en uppmärksammad intervju i helgen.
Löfven om gängkriminaliteten: "Vi får inte vara naiva"Mats Löfving är inte vem som helst.
Han är vice rikspolischef och högst i rang på NOA, polisens nationella operativa avdelning, och torde därmed ha bättre kunskap om och insyn i den organiserade kriminalitetens värld än i princip alla andra invånare i Sverige.
I Ekots senaste lördagsintervju lade han ut texten om tillståndet i nationen och tecknade en lika mörk som sann bild av en gängbrottslighet som inte bara tar för sig allt mer utan även bara tycks bli hänsynslösare och hänsynslösare.
Vi har anledning att lyssna på Löfving och ta intryck av det han säger. Hans budskap är nämligen viktigt.
Något som dock inte ska ses som en uppmaning till riksdagen att bocka och buga och omedelbart göra nya lagar av allt som polishöjdaren önskar sig.
Löfving är en rutinerad räv som vet att utnyttja de vindar som just nu blåser i form av hårdare tag och en mer repressiv stat.
I underrättelsesyfte vill han exempelvis kunna avlyssna "människor som ännu inte ingår i någon brottsutredning".
Ett annat sätt att uttrycka saken är att Löfving vill ha de verktyg som krävs för att kunna snoka i allas våra liv. Det går nämligen inte att hitta en människa som "ännu" inte är föremål för polisens intresse.
Om jag förstod Löfving rätt är det primärt personer som kan kopplas till gängkriminalitet som ska avlyssnas. Den skötsamma lillasystern till någon ung torped kommer i den sköna nya världen med andra ord få finna sig i att hennes tonårsfnitter med kompisarna blir föremål för statens intresse.
Men paragrafer av det här slaget tenderar förr eller senare att få vidare användningsområde än vad politikerna först högtlidligt lovar.
Ta bara lagen om elektronisk kommunikation, som stiftades i kampen mot terrorism, gängmord och barnpornografi, men som inom några år användes för att släpa någon stackare som illegalt laddat ner ett par Beck-filmer till rättssalen.
Lördagsintervjun innehöll nu dessbättre inte bara polisiära våta drömmar av detta slag. Rubrikerna efteråt har framförallt handlat om de minst 40 kriminella klaner som enligt Löfving har etablerat sig i Sverige.
De är, inte helt överraskande, intresserade av att tjäna pengar och har ansenliga muskler till sitt förfogande. De begår våldsbrott, säljer knark, idkar utpressning, utför bedrägerier mot välfärden och har lagt beslag på poster i näringslivet.
Inget av detta är egentligen nytt, men det var bra att fenomenet togs upp.
Nytt var dock uttalandet som han avslutade sitt resonemang om de släktbaserade nätverken med:
– Det finns också exempel på att man tar sig in i det politiska livet och vill ha en roll att spela i den offentliga riktiga styrningen av en kommun eller till och med av Sverige.
Programledaren Monica Saarinen, rutinerad och duktig, missade att ställa följdfrågor på detta häpnadsväckande påstående.
Känt är visserligen exempelvis att det funnits kopplingar mellan Södertäljenätverket och politiken, men detta tycks vara någonting annat.
Vad menar biträdande rikspolischefen? Har vi en och annan riksdagsledamot som går den organiserade brottslighetens ärenden? Eller är det tentakler på tjänstemannanivå?
Är det rent av så att polisen har indikationer på någon av dessa organisationer har nästlat sig in i regeringen eller dess omedelbara närhet?
Löfving är duktig, rutinerad och seriös. Jag har ingen anledning att misstro uttalandet. Inte heller finns det skäl att tro påståendet grundar sig på att Säkerhetspolisen har upptäckt att någon lokalvårdare på justitiedepartementet är kusin till en klanledare. Rimligen handlar det om betydligt tyngre saker än så.
Jag begär inte att polisen i detalj ska redovisa sin underrättelseinformation. Men om nu klaner har lyckats med någonting så oerhört som att infiltrera den politiska styrningen av Sverige, så har vi faktiskt rätt att få veta.
Vad menar du, Mats Löfving?
