Varför viftar Norge alltid med flaggan?
Några av mina käraste kolleger är norrmän. Under 20 år har jag då och då arbetat med reportrar och fotografer från Verdens Gang, oftast stöter vi ihop när det har uppstått en kris av globala dimensioner. Ingen tidning i världen är snabbare än VG på att skicka reportageteam till deprimerande lerpölar och blåsiga sandhögar.
Med det sagt vill jag ställa följande fråga:
Hur kommer det sig att nationen Norge ständigt visar sådant mindervärdeskomplex, alltid gentemot Sverige, ofta gentemot världen i stort?
En norsk toppekonom, Öystein Dörum, gläds med rätta för att hans land snart har större bruttonationalprodukt än Sverige. Ja, naturligtvis måste han jämföra med Sverige. Ja, naturligtvis måste han överdriva den norska förträffligheten:
– Vi jobbar vanvettigt lite och producerar väldigt mycket.
Och naturligtvis måste han tillfrågas om Sverige fortfarande har något att skryta med. Han funderar och kommer på en sak:
– Skavlan.
Det där vore roligt om det inte ingick i en lång tradition av illa dolda känslor av underlägsenhet. Alla minns väl den norske tevekommentatorn som blev delirisk när Norge vann en fotbollsmatch (tror jag det var) och skrek sig hes medan han utmanade – USA, England, hela världen.
Jag har alltid tyckt att det norska flaggviftandet är charmigt men att det också rymmer en rejäl portion självgod provinsialism.
Uppstod komplexet i den påtvingade unionen med Oscar II:s Sverige där eliten drömde sig tillbaka till stormaktstiden?
Kanske, men det är faktiskt 105 år sedan unionen upplöstes och så långsinta är väl inte våra grannar.
Beror det på Sveriges föga heroiska agerande under andra världskriget?
Kan inte tänka mig det. Även om svenskarna kallades svin i frack var vi inte fullt så usla som historieskrivningen numera säger. Dessutom är det 65 år sedan.
Beror det på att vi är störst i Norden?
Jag vägrar tro att mina norska kusiner är så primitiva.
Det finns ett märkligt svenskhat i Danmark och finnarna dör hellre än förlorar i hockey mot oss. Men inget av våra grannländer har någon motsvarighet till den norska lillebrorsattityden.
Det är verkligen mystiskt och jag hoppas att vi så småningom finner förklaringen.