Vi gråter, skrattar, dansar – på min handled är det kallt
Han är min vän på Facebook, vi är gamla branschkollegor och han är tiotalet år äldre.
”Jag älskar QX-galan!”, statusuppdaterar han under sändningen i TV4 på lördagskvällen och fortsätter med ett utropstecken till:
”Vilken publik!”
Och jag som var på plats när galan gick live måndagskvällen för två veckor sedan, sitter – precis som min Facebook-vän – framför TV:n. Nu för att återuppleva den tillsammans med de delar av familjen som befinner sig hemma.
”Vi ska titta, ni måste titta”, säger jag som lagt in QX Gaygalan som en bokning med inbjudningar till dem i den digitala kalendern. Flera dagar i förväg.
Jag gör så när något är viktigt.
Som den här galan.
För mig är det andra gången jag har äran att tillsammans med Fredrik – och i år även Per – få gå på den enda gala i Sverige som kan mäta sig med Aftonbladets Svenska hjältar-gala. Så mycket värme och kärlek det finns i det runda rum som utgör Cirkus i Stockholm. Känslorna går att ta på. De blåser som en grekisk meltemi mellan de dukade borden på parkett och virvlar obevekligt upp emot oss på läktaren.
Vi gråter när Christopher Leinonen, en ung gaykille som mördades tillsammans med 48 andra i attentatet på gayklubben Pulse i Orlando, får ett postumt hederspris som hämtas mamman Christine.
”Christopher var mitt enda barn. Han var en kärleksfull, snäll och rar ung pojke. Han frågade mig varför jag inte skaffat fler barn och jag sa att det är svårt att överträffa någon som är perfekt”, säger Christine från scenen och hon möts av kvällens absolut varmaste, längsta och mest kärleksfulla applåder.
Vi gråter tillsammans.
För att i nästa stund skratta tillsammans.
Vi får bland annat se programledaren Shima Niavarani gå in i roll i den måttlöst populära norska TV-serien Skam, vi får dansa till Eloise med Arvingarna och vi får höra tre tacktal av Christer Lindarw, denna superbegåvning i dragvärlden.
Vi älskar alla varandra, våra känslofönster står vidöppna, värmen flödar.
Och parallellt fylls min och andra publicisters inkorgar av hat. Enskilda bittra män (ja, det är i huvudsak män) som inte vill se ett inkluderande samhälle. Ett hat som allt oftare i kampanjer orkestreras till stormar.
Jag har en smart watch på min arm. För varje mejl durrar den till och det blir påtagligt; den kärleksfulla värmen på Cirkus, iskylan på min vänstra handled.
Undrar vad som skulle hända om de hatare jag har i min mejls inkorg fick känna ett uns av den värme som finns under QX Gaygalan?
Jag kanske är naiv, men jag vill tro att hatet skulle minska.
För is smälter i värme.
Enkel fysik.