”Flyktingkulmen 2015 kommer att vara ingenting i framtiden”
Uppdaterad 2018-03-29 | Publicerad 2018-03-10
Språkrörets känga till M, C, KD och SDHon kallar Moderaterna för ”klimathatare”, men har samtidigt fått kritik för sina egna flygresor.
Grön ungdoms språkrör Hanna Lidström, 24, tror att politik i framtiden handlar om hur vi minskar graden av våld i klimatkrisens och migrationens spår.
– Den här lilla kulmen 2015 tror jag kommer att vara ingenting i framtiden, säger hon i en stor intervju.
När vi ses har Hanna Lidström nyss blivit omvald som Grön ungdoms språkrör och är full av energi över de beslut som har fattats - ”jävligt kaxiga och ideologiska”, säger hon.
Samtidigt är hon besviken över att inte kommit högre upp på Miljöpartiets riksdagslista än på plats elva, då möjligheten att ta sig in i riksdagen är obefintlig.
– Jag tror att jag skulle vara en tillgång för partiet. Men jag känner också att det är lika bra att man får vara helt redo för mig när man släpper in mig i riksdagen.
Hur menar du då?
– Uppenbarligen så har man inte fattat vilket geni jag är om man inte sätter mig på valbar plats (skratt). Men jag känner ingen brådska. Det kan få landa hos folk först.
Handlar det om dig eller handlar det om en struktur? Du är ju en av de mer framträdande ungdomspolitikerna?
– Jag tänker att jag är ganska nyskapande som politiker. Jag har lagt energi på att Grön Ungdom ska vilja ha mig som ledare och det vill de ju: De fattar min grej. Partiet får kanske fatta det så småningom. Jag tror att det är ganska lätt att avfärda mig som ung och tramsig. Jag kan inte riktigt skylla på de som gör det heller.
Känner du dig avfärdad?
– Nej, jag känner mig superälskad. Men om MP Stockholm verkligen hade fattat min grej, så tror jag att jag hade varit en tillgång i riksdagen.
Men de tyckte du var för tramsig?
– Kanske. Eller för ung?
Hur kommer det sig att du gav dig in i politiken från början?
– Jag gick med i Grön ungdom när jag var 15. Mest för att jag var uttråkad, jag kände mig inte så utmanad och stimulerad generellt. Jag var arg över att folk inte verkade bry sig om klimatförändringen. Sen när jag gick på den första träffen, så tycker jag det var så obeskrivligt häftigt att bli tagen på allvar. Jag blev golvad av den känslan att folk brydde sig om vad jag tyckte. Det var berusande. Det gav mig en större värld.
Har den förändrats, den där känslan?
– Inte så mycket i mig själv, men verkligen vad Grön Ungdom ska ha för roll. Vi är nog det mäktigaste ungdomsförbundet, vi är jättenära partiet och vi har extremt mycket att säga till om. Men jag känner mig lite som att jag är en superhjälte som inte kan hantera mina krafter än... Om jag tar i på riktigt så kan jag på allvar.... Vi är för mäktiga för att kunna bråka hejvilt, för då kommer det faktiskt att vara skadligt för partiet. Det har varit svårt att hitta rollen där vi kan påverka mycket och inte behöva vara rädda för att något ska hända.
Har det tystat även er, det här tunga ansvaret?
– Ja, det har det.
I den pågående flygdebatten har Hanna Lidström kritiserats för sina flygresor, bland annat till Kap Verde och London. Själv har hon hävdat att man måste lyfta perspektivet från vad enskilda personer gör.
Hur viktigt är det som politiker att leva som man lär?
– Jag tycker att jag lever som jag lär, det är bara att folk har missförstått vad jag lär. Jag lär att man ska organisera sig politiskt.
Är det inte viktigt vad man gör som privatperson även som politiker?
– Kanske. Eller nej – jag tycker det är viktigt vad man gör för politiska handlingar som politiker. TiIl exempel att sluta flyga - om man ser det som en organiserad politisk handling då tror jag det kan vara jättecoolt och bana väg för radikal politik. Men att se det som en privat handling, att ”jag ska vara god i den här trasiga och korrupta världen”, då är det ett sätt att vara feg och nöja sig.
Är det att vara feg att ta ett personligt ställningstagande som rimmar med ens politiska övertygelse?
– Nej, inte om man gör båda. Men om man inte analyserar problemet vidare: ”Jag behöver inte driva någon politik, för jag är så jävla god” – då tycker jag man tar den enkla vägen. Gör medvetna livsstilsval eller inte – det viktiga är: Vad organiserar du dig för? Vilken politisk rörelse bjuder du in andra till?
– Jag är ganska rädd för att bli präktig. När vi är ute och värvar nya medlemmar så är den vanligaste motfrågan vi får: Men jag äter ju kött och kör bil? Det verkar finnas en hög tröskel där man känner att först måste man ha ett perfekt liv och sen får man tycka någonting.
– Man kan inte leva ett perfekt liv. Det är superlätt att ramla in i att försöka göra minsta lilla detalj perfekt, i stället för att lyfta blicken och se de stora systemen kring vem som får bli oljemiljardär här i världen. Jag vill undvika att unga inte engagerar sig i klimatet för att de har ångest för sin egen livsstil.
Hur mycket klimatångest har du?
– Jättemycket.
Hur hanterar du det?
– Jag går upp varje dag och jobbar och jag jobbar jättemånga timmar i månaden. Om man på allvar ska rädda världen måste man bygga en stark folkrörelse.
Varför går det då så dåligt för Miljöpartiet bland de unga?
– För att vi inte är en underdog längre. Det är en lätt position att ha, att vara utanför. Det kräver mycket mer av en politisk rörelse att ha makt.
– Man är inte säker på våra värderingar. Vi har behövt göra saker som går emot våra värderingar med migrationen framför allt.
Där har ni ju ändå vunnit en seger.
– Ja, det skulle aldrig blivit så utan Grön Ungdom. Det hade inte hänt utan oss, och förstås Ung i Sverige och Vi står inte ut.
– Man har haft många skäl att vara besviken på oss. Men man får också ett nytt skäl att lita på oss nu, när man ser att vi står pall. Jag är så med mina kompisar: De som jag känner att de inte pallar när något blir tufft, de har inte jag så stor lust att vara kompis med. Men de som kommer att finnas där också när det blir kämpigt, de vill man lita på i sitt liv.
Hanna Lidström tar Hilma af Klint som exempel – den svenska konstnären som målade abstrakt konst långt före någon annan, men höll det hemligt under sin livstid.
– Vi kanske kan lära oss någonting av någon som inte fick den uppskattning de fick under sin livstid. Folk kommer inte att ge oss tillräcklig cred för det vi gör för klimatet. Men vi kommer ändå vara stolta över det som skrivs i historieböckerna om den här generationen.
Samtidigt ökar oron mest just nu för klimatet, visar senaste Inizio-undersökningen. Hur kommer det sig att ni inte kan utnyttja det?
– Det verkar som att väldigt många är oroliga för klimatet, men vi lyckas inte göra det till en politisk fråga – många vänder den där oron inåt. ”Ska jag flyga eller inte?”. Jag tycker inte livsstilen är det viktiga. Det verkar som att alla kämpar så jävla hårt med livsstilen, men väldigt få får tillgång till de politiska verktygen.
Varför kan ni inte kanalisera det? Utan ett klimat som är beboeligt har vi ju ingenting annat.
– Det har varit svårt att ha en konflikt i klimatfrågan, för ”alla” bryr ju sig om klimatet. Men det är kul nu att folk börjar bli så jävla tydliga i sitt klimathat, att Moderaterna har slutat låtsas att de bryr sig. Jag tycker inte att man kan säga att Moderaterna är klimatförnekare, för då har man inte förmåga att förstå. De gör ett aktivt val att upprätthålla ett system som förstör klimatet och motarbetar aktivt varje förslag att rädda världen. Då kan man inte kalla det en passiv handling, utan då är det en aktiv handling av hat.
Moderaterna är klimathatare?
– Ja. Absolut. Hur ska man annars kunna tolka det, när deras första åtgärd kommer att bli att ta bort flygskatten?
Hanna Lidström tror att framtidens politik kommer att handla om krishantering i klimatförändringarnas spår.
– Jag tror att vi kommer att leva i en värld med mycket, mycket större migrationsströmmar än vi ser i dag. Då gör vi rätt i att bygga system som kan hantera det. Den här lilla kulmen 2015 tror jag kommer att vara ingenting i framtiden.
– Förhoppningsvis kommer vi att lyckas undvika den fullständiga katastrofen, men det kommer att vara tuffare. Det är en sorg att mitt liv kommer att vara svårare och farligare än mina föräldrars. Men man får inte kapitulera för den sorgen. Vi måste tänka hur kan vi göra det så bra som möjligt. Det känns inte så kul att behöva lägga sin politiska gärning att fundera på det här, men jag tror att politik i framtiden kommer att handla om: Hur minskar vi graden av våld i klimatförändringarnas fotspår?
– Men jag är ingen ledsen person ändå. Och när man blir ledsen så blir man ju det för att man tycker att det är fint med jorden och mänskligheten, och att man tycker att det är värt någonting.
Viktigaste frågorna inför valet 2018