Experttipset: "Acceptera och njut av smärtan"

Abborrbacken på Lidingöloppets bana koras som de stora svenska motionsloppens mest fruktade backe i en undersökning.

Men med hjälp av experternas tips blir det kanske lite enklare att klara mardrömsbacken.

Näst på tur av de stora svenska motionsloppen är Lidingöloppet, som avgörs i helgen. Många tappra motionärer ska ta sig an loppets många utmanande partier. Inte minst den ökända Abborrbacken, med sina 522 meter och åtta procents lutning.

”Stor utmaning”

Lorenzo Nesi, som bland annat är landslagsledare för terräng- och maratonlöpare samt elitansvarig på Lidingöloppet, har en hel del tips för hur man som motionär ska tackla den tuffa backen.

– Efter att redan ha sprungit 25 kilometer är Abborrbacken en stor utmaning. Men det mest grundläggande tipset handlar inte om vad man ska göra när man kommer dit, utan vad man ska ha gjort innan man kommer dit, säger han och fortsätter:

– Det absolut vanligaste felet, för såväl motionärer som elitlöpare, är att man går ut för fort. Man får inte rusa iväg när det känns lätt i början, det får man betala för senare. Är musklerna helt slut en bit in i loppet så är det kört. Man måste springa kontrollerat, säger Nesi.

För löpare som inte har någon tidsambition, utan bara vill ta sig runt loppet, ger landslagsledaren ett annorlunda tips.

– Där är det stora rådet att lugnt bara gå upp för backen. Då kan man passa på att njuta av naturen.

När det gäller de mer praktiska tipsen för att klara av backar finns det enligt Nesi en del saker att tänka på.

– Först och främst ska man korta ner steglängden. Man ska inte försöka ta stora älgkliv. Sedan vill man också försöka ha en rak hållning och rikta blicken uppåt. Det allra viktigaste är att hålla ett tempo som gör att man inte får för mycket mjölksyra.

”Våga vara självsäker”

Elitlöparen tillika tvåfaldiga SM-medaljören i traillöpning, Frida Michold – som till vardags tränas av Nesi – framhåller den mentala biten som viktig för att klara av Abborrbacken, men även hela loppet.

– Man ska våga vara självsäker, kroppen klarar mycket mer än vad man tror. Man får försöka gå in i att det är här man vill vara, att det ska vara jobbigt. Tänk inte för mycket på var någonstans det gör ont, acceptera och njut av smärtan.