Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Matteus

Sluta gnälla nu Leksand

SKELLEFTEÅ. Det är ett jävla gnäll på Leksand.

Alla gnäller.

Tänk om det är det där jävla gnället som sänker Leksand gång på gång.

Jag var på Skellefteås sista hemmamatch i måndags.

Det var bland det mäktigaste jag varit med om i idrottsväg på mycket länge.

Och jag har ändå varit på Super Bowl och Inter–Milan i år.

Det som hände var det här:

Skellefteå blev utspelat av Färjestad. I en match där hemmalaget slogs för sin överlevnad i slutspelet blev de brutalt utslaget av ett lag som var överlägset i allt. 6–0. Skellefteå var inte ens nära att göra mål. Inte ens nära att kunna slåss för sin heder.

Men det var inte det intressanta.

Fick stående ovationer

Det var i stället det som hände sista minut-erna av matchen. Trots underläge, trots att hopplösheten grinade alla 6 000 rakt i ansiktet, trots att säsongen var över här i Västerbottens allra heligaste – trots allt det reste sig publiken.

Reste sig upp.

Reste sig upp och gav sitt hemmalag en stående ovation.

Jag satt helt förstummad och lite rörd och tänkte:

Herregud, så mycket svensk idrott har att lära sig av det som hände just då i Skellefteå Kraft Arena.

Tänk så mycket alla svenska supportrar värda namnet hade att lära sig där just då.

Jag har funderat en del på hur förändrat allt blivit. Supportrar har blivit krävande, gnälliga och jobbiga. Supportrar har blivit motsatsen till supportrar. Support betyder stöd. Supportrar ägnar sig numera mest åt att bua ut och gnälla på sina spelare.

Supporter kan också kallas fan, enligt Wikipedia. Det är ett nära besläktat ord. ”Fan vad dåliga ni är”, typ. ”Avgå. Avgå alla”, är ett typiskt supporteruttryck på 2000-talet (jag vet för det var jag som myntade det).

För Leksand har hela tillvaron blivit kvävande.

Supportrar gnäller, styrelsehuliganen PO Ejendal satt i tv och dömde ut hela den organisation som han själv varit med och sjösatt. Leksand har inga huliganer brukar man säga, men jag kan säga en och han heter PO Ejendal och har en handske av stål att styra Leksand med.

Men vad har sportchefen Mikael Lundström gjort för fel egentligen?

Låt oss skärskåda hela storyn:

Tränarna Tomas Kempe och Tomas Jonsson fick en trupp som spelat bra hockey

hela säsongen. Jag har sett flera matcher i år och varit mycket imponerad. Första matchen i kvalserien mot Södertälje spel-ade man i långa stunder en snabb och kraftfull hockey av elitserieklass. Tyvärr förlorade man knappt med 2–3.

Tränarna har coachat ett lag som vann den långa allsvenska serien med 101 poäng. Sju före tvåan AIK.

Det är rimligtvis det man kan kräva av en coach som fått bra med resurser och bra med spelare; i en lång serie ska han kunna leverera resultat.

Sport betyder att man kan förlora

Sen kom kvalserien med två matcher direkt mot elitserielagen och förluster och sen kom den enorma stormen från alla så kallade experter som sa att Leksand var värdelösa och att dom gjort allting fel.

Allt?

Till och med en Leksandskramare som

Tomas Ros på min egen redaktion satt i Powerplay och sa att han var rosenrasande på Leksands uselhet.

Varför då?

Jag fattar det inte. Sport betyder att man kan förlora. Sport går ut på det. Leksand var inte bäst när det gällde men vilka är det? Ett lag om året i elitserien – det som vinner SM-guld. Nåt lag som kan gå upp om det har tur. Resten? Nä, de är inte bäst när det gäller.

Skellefteå fick stöd i alla lägen, år efter år. Fansen älskade dem när de som minst förtjänade det. Därför lyckades de till slut efter en ökenvandring a la Leksand.

Joel Almes ”Snart skiner Poseidon” (IFK Göteborgs nya hymn) är en fantastisk fotbollslåt.

Jo, förresten, några stöder Leksand.

I Västerås häromdagen, när de förlorat

fyra raka, var det faktiskt en stor Leksands-klack som stöttade laget i alla 60 minuter.

Det var lite mäktigt.

Fast den var ännu bättre när den hette ”A young summer’s youth”.

Hur kunde någon komma på att lägga den allsvenska premiären den 25 mars? I Umeå...

Alejandro Fuentes Bergström är roligast i tv just nu.

Nya Gamla Ullevi ser fantastiskt ut på bilderna.

Fram för mera villkorslös kärlek i fotbollsallsvenskan i år.

Undrar om det var som folk sa att Dimitrakos inte ville spela mer i Skellefteå i år. Blev han inte skadad v-ä-l-d-i-g-t snabbt efter comebacken?

Spelet kan vara piss men den villkorslösa kärleken får aldrig vara det.

Martin Soneby Citysport som attackerar Stockholms fotbollssupportrar i ”Ballar av stål” är fejk.

”Spring Ricco” med Florence Valentin är världens bästa låt just nu.

Det blev två tryckfel i mitt allsvenska tips i Sportbladets stora Fotbollsbibel som kommer i veckan.

Så här slutar allsvenskan 2009:

1 Örebro

2 Elfsborg

3 Göteborg

4 Helsingborg

5 Malmö

6 AIK

7 Kalmar

8 Halmstad

9 Djurgården

10 Trelleborg

11 Hammarby

12 GAIS

13 Gefle

14 Häcken

15 Örgryte

16 Brommapojkarna

Så det så.