”Alla får snytingar – gäller att lära sig & gå vidare”
Publicerad 2013-08-08
Stenson om vägen tillbaka efter skadorna och raset: Tvivlade aldrig
Det gäller att kunna tackla motgångar.
Henrik Stenson vet.
För fyra år sedan stod han på toppen av världen, men sedan kom skadorna och raset. I dag har han nästan klättrat upp igen och säger:
– Alla får snytingar, men vem tar dem bäst? Det gäller att lära sig gå vidare.
Henrik Stenson säger sig vara trött, men 37-åringen har sina anledningar och klagar inte. Tvärtom.
I söndags gick han ut i ledarboll med Tiger Woods på stortävlingen WGC-Bridgestone Invitational och slutade då tvåa. Två veckor tidigare gick han i ledarboll i British Open och slutade tvåa även då och veckan innan det slutade han trea på Scottish Open.
Tre stora tävlingar och tre topp tre-placeringar på fyra veckor... Det går bra nu.
– Jag försöker fortfarande ta igen mig lite efter helgen. Det tar mycket energi att spela ledarboll med Tiger Woods inför 20 000 skrikande åskådare och efteråt är man inte direkt plus på kontot, säger Stenson.
På gott och ont?
– Det är ju en kul situation. Om man som ung fått erbjudandet att spela ledarboll med Tiger eller (Phil) Mickelson så hade man nog tagit det (skratt). Det är få förunnat att pegga upp den i det läget, men det gäller att inte bli för tagen av läget. Jag har alltid triggats av att mäta mig med de bästa och förhoppningsvis sätter jag mig i de lägena mer framöver.
Hur har du kopplat om till nu?
– Jag har tagit det ganska lugnt. Första dagen här promenerade jag bara runt banan med min caddie, ibland får man minst lika mycket information bara genom att titta. I det läge jag är nu passar det mig bäst.
På toppen 2009
Det är lätt att gilla det läget, liksom det var 2009.
Då blev Henrik Stenson en världsstjärna när han vann stortävlingen The Players Championship och var sedan favorittippad i den sommarens majortävlingar som världsfyra. I dag är han elva på världsrankingen och hålls av PGA-tourens hemsida som främste utmanare till Tiger Woods och Phil Mickelson i årets sista major.
Men däremellan var det inte lika roligt.
Våren 2011 var han inte ens topp 100 på världsrankingen och spelade ”bara” in 2,9 miljoner kronor, att jämföra med 30,7 miljoner i prispengar två år tidigare. Och 2012 blev det bara spel i en enda major, Masters.
”Det var ett riktigt skitår”
– 2010 räddades av tredjeplatsen i British Open, men sedan fick jag lunginflammation och var borta flera månader. 2011 var bara riktigt kasst. Ett riktigt skitår. Men allt har med- och motgångar. Livet är sånt, spelet är sånt. Jag tvivlade aldrig på min förmåga, men det var otroligt frustrerande när ingenting funkade. Då gäller det att komma ur det.
Hur gör man, rent handlingsmässigt?
– Jag började tänka långsiktigt och kontaktade min gamla mentala coach Torsten Hansson. Jag var inne i en dålig period och jagade min egen svans med en massa quick-fixes, men det krävs tålamod och och disciplin för att ta motgångar och att ställa sig upp när man fått en snyting. Jag ledsnade på kassa resultat och bestämde för att göra bättre resultat på ren inställning. Vändningen kom förra hösten när jag vann i Sydafrika, då fick jag momentum. Det var viktigt för självförtroendet med en seger. Det var ju tre och ett halvt år sedan sist.
Vad blir viktigast nu?
– Jag har haft en bra månad, det gäller att rida på vågen och smida medan järnet är varmt. Jag spelade inte hundra procent på British Open men kunde vara med nästan hela vägen ändå. Rutin och erfarenhet är viktigt i det här spelet, det gäller att ta fram allt man lärt sig. Robert Karlsson hade sin bästa säsong när han var 40 år och det lovar gott.
Disciplin och hårt arbete lönar sig?
– Absolut. Jag har återetablerat mig inom golfen nu och får spela alla tävlingar i ett eller två år fram över. Och man vinner inga majors från soffan.
5 förhandsfavoriter
Tiger Woods
37, USA – 14 major-titlar
Inte vunnit en major på fem år, men går nu in som jättefavorit efter att ha krossat motståndet på pengastinna WGC-Bridgestone Invitational förra helgen. Gör sin klart bästa säsong sedan otrohetsskandalen briserade i slutet av 2009.
Adam Scott
33, Australien – 1 major-titel
Varit en riktig major-gigant under de tre senaste säsongerna då han slutat topp tio i sex av elva majors. Vann Masters i våras efter ett nagelbitande särspel mot Angel Cabrera och blev nyligen trea i The Open. En långdrivande attraktion från tee.
Henrik Stensson
37, Sverige – 0 major-titlar
Slutat topp tre i sina tre senaste tävlingar – tvåa på WGC, tvåa på The Open och trea på Scottish Open – vilket säger allt. Dessutom klarat nio raka kvalgränser och saknar egentligen bara en sak i år: den där titeln. Blir farlig om han spelar bra med korta järn.
Phil Mickelson
43, USA – 5 major-titlar
”Lefty” älskar ju de största turneringarna (om vi bortser från US Open som han aldrig vunnit men slutat tvåa i sex gånger). Vunnit fem majors, bland annat The Open i slutet av juli, och slutat topp tio hela 35 gånger. Måste dock hitta spelet med drivern.
Rory Mcilroy
24, Nordirland – 2 major-titlar
Dominerade 2012 fullständigt, men haft en riktig skitsäsong i år. Bortsett från en andraplats och två åttondeplatser handlar det mycket om missade kval. Skrev dock historia i PGA-mästerskapen förra året och kan mycket väl leverera på ren inspiration.
Svenskarna
David Lingmerth, 26. Teetid: 14.10.
Peter Hanson, 35. Teetid: 14.20.
Henrik Stenson, 37. Teetid: 14.25 (hål 10).
Jonas Blixt, 29. Teetid: 14.55 (hål 10).
Fredrik Jacobson, 38. Teetid: 19.00 (hål 10).
Alexander Norén, 31. Teetid: 19.20 (hål 10).
Carl Pettersson, 35. Teetid: 19.50 (hål 10).
