Viljan och glädjen övervann rädslan
GÖTEBORG. Klockan 20.30 stämplade Sverige in på arbetet.
Man hade ett jobb att göra, slå Finland.
Klockan 22.19 stämplade svenskorna ut.
Plikten fullgjord.
Med vacker guldkant och inför jublande, sjungande läktare.
Sämre kvällar på jobbet kan man ha.
Ännu en ljus sommarkväll i Göteborg.
Men denna kväll bar på en helt annan smak och doft och tonläge. Borta var rädslan och besvikelsen från EM-premiären, nu vann viljan att vinna och glädjen över att få spela.
”Det är helt fantastiskt, bara hör på publiken”, sa Nilla Fischer efteråt och satte ord på hela det svenska lagets känslor.
Alla visste på förhand att Sverige är ett bättre fotbollslag än Finland. Som den finske förbundskapten Andrée Jeglertz uttryckte det: ”Vi slår Sverige en gång av tio”.
Denna kväll var inte en sådan gång.
Sverige gick ut med ett jobb att göra, man måste och skulle vinna, allt annat hade varit underkänt och satt laget i en mycket svår sits.
”Sisu” räckte inte
Men matcher ska spelas och vi hade redan sett mot Italien hur ursinnigt, envist och självuppoffrande finskorna kan spela. Mot Sverige räckte det inte.
Det svenska laget inledde stormande intensivt och efter blott en kvart kunde inte Finland hålla emot längre.
Nilla Fischer, målgörare även mot Danmark, gav Sverige det första viktiga målet som spräckte nollan och skänkte arbetsro. Den svenska mittbacken visade åter vilken ovärderlig resurs hon är också offensivt när hon satte även 2-0. Något som blev extra viktigt för Sverige också i denna match, inledningsvis.
Anfallsduon Asllani-Schelin gav först stundtals samma intryck som riktigt små barn gör när de leker: man leker bredvid varandra snarare än med varandra.
Samspelet kom dock i gång allt bättre och Kosovare Asllani gjorde en helt annan match än mot Danmark. Hon visade precis hur mycket potential hon sitter på och hur mycket hon vuxit under säsongen i PSG, när hon väl slappnar av och spelar ut.
Att både Asllani och Schelin fick göra mål var viktigt, inte minst den sistnämnda som fram tills hennes förlösande mål kom inte hade nått upp sin vanliga nivå.
Lättat Schelin-leende
Lotta Schelins lyckligt lättade leende när hon hade satt 4-0 sa mycket. Sen kom femman och nu tror jag att det släpper, jag hoppas och tror på en glimrande briljant Schelin mot Italien.
Över huvudtaget lättade pressen från premiären allt mer och Sverige spelade smartare, lugnare och mer kontrollerat men lyckades samtidigt ändå hålla uppe tempot tillräckligt för att knäcka Finland.
Carolin Seger påminde både om hur bra hon är på att täcka bollen och på att fördela den. Ändå har hon ännu mer att ge.
Sofia Jakobsson klarade sig bättre på vänsterkanten än Antonia Göransson. Sant är att Jakobsson nästan alltid söker sig inåt i planen och kan bli väl lättläst. Men Göranssons problem mot Danmark var det motsatta, hon hamnade alldeles för ofta nere vid kortlinjen och där gör man inga mål som bekant.
Det här var precis den sorts matchbild Sverige behövde för att återfå självförtroendet. Man gjorde sitt jobb och man gjorde det med råge.
En god, stark känsla
5-0 och publikens jubel efteråt är ett övertygande resultat och en god, stark känsla att ta med sig till mötet med Italien.
Och det kommer att behövas. Italien slog Danmark med
2-1 och blir ingen lättsmält italiensk munsbit.
Sverige är ett bättre lag. Men italienskorna är tekniska, spelar stenhårt, ibland fult, och mot dem krävs betydligt mer än mot Finland.
Nilla Fischer leder nu EM:s skytteliga och sa efter slutsignalen, med ännu ett leende:
”Vi får väl se hur länge det varar”.
Hon och flera av det svenska lagets stjärnor dröjde kvar på planen länge efteråt.
Som om det de ville var just att få denna vackra fotbollskväll att vara så länge som möjligt.