Lasse Anrell: Malmö arena är en ishall som är generande överlägsen allt i Hockeysverige
MALMÖ. Den hade kallats världens bästa hockeyarena innan den ens hade använts.
Nu har det spelats hockey där också – håller betyget?
Ja, faktiskt. Malmö arena är en ishall som är generande överlägsen allt annat i Hockeysverige.
Det var lite taffligt några gånger.
Speakern skrek, ljuset var släckt, spotlighten på white-out arrangemanget på läktarna var igång – men Ismaskinen stod visst i vägen och fick backas ut när spelarna skulle försöka hitta vägen in på arenan.
Det var lite gulligt.
Det är lätt att bygga om man har pengar, men stil, klass och världsvanhet kommer med övning.
Och det där med white-out – som Malmö lärt av Winnipeg, Ottawa och Kent som också klädde ut hela publiken i vitt som rena tipexet – var väl en okej idé. Om alla tagit på sig sina tröjor och om inte motståndarna Leksand haft just vitt som färg.
Majoriteten av Malmös publik såg ut som Leksandfans …
Det mesta fungerade
Men det där var bara randanmärkningar.
Det mesta fungerade och allra bäst fungerade Percy Nilsson och trotsade alla som sagt att den här hallen skapats för Percy, av Percy, hans 570 miljoner och alla dessa Percys dårar som gått med på att skjuta till resten av pengarna till skrytbygget.
Men de blev belönade.
Och det måste anses vara bland det mest märkliga som hänt i detta nådens år 2008:
En riskkapitalist fick stående ovationer.
Det var nästan lite rörande.
”Detta är ditt verk Percy – tack för allt”, stod det på en stor banderoll på ståplats. Såna där formuleringar som brukar drabba döda människor. Men Percy levde och plötsligt stod han på isen och njöt i fulla drag. Världens bästa arena, sa han blygsamt och citerade Mats Wennerholm som skrivit just det. ”Det finns bara en Percy Nilsson” skrek publiken och det var nästan som ett frälsningsmöte.
Percy Nilsson som Malmö IF:s största stjärna? Inte helt orimligt.
Percy Nilson som en frälsare? Nja, man kan köpa mycket för pengar, men en elitserieplats kan man faktiskt inte köpa.
Hans 570 miljoner fixade den här hallen och även om det är en fullständigt bisarr tanke att den här klubben och den här hallen inte spelar i elitserien så är det faktiskt så.
Utsålt i går.
Utsålt på söndag mot Mariestad.
Mariestad Bois Hockey. Inför 13 247. Gosh.
Malmö IF känns lite som IFK Göteborg på 70-talet när lagets byggdes av Anders Bernmar och hade enorm publik – i division ett.
Men ska det här fortsätta måste Malmö gå upp. Om det fortfarande finns kapitalistiska lagar som fungerar måste Malmö spela i den bästa serien.
Allt annat blir ju lite löjligt –?även för Håkan Loob och company i övriga Hockeysverige.
De är skrämda
Fast jag tror i och för sig att Håkan Loob och de andra är en smula skrämda av Malmö och deras skrytbygge. Jag träffade folk från andra klubbar i går och de var både djupt imponerade och djupt skakade.
Fortsätter ruljansen i hallen blir Malmö en rikare klubb än vad som är nyttigt för övriga Sverige.
Jag menar, 13 247 på läktarna. 4 000 människor åt trerättersmeny med varm mat i lokalen.
2 000 åt buffé. Pengarna och köttbullarna rullade. Starkölen flödade. Tusentals fick jobb. Sponsorer var i extas. Några var runda under fötterna. Se det var ett riktigt kalas.
Och jag tyckte lagen bjöd upp bra.
Leksand försökte föra matchen – misslyckades när de kom fram till mål.
Malmö försökte kontra – lyckades i första perioden och det räckte.
Det spelar en helt okej hockey och de är inte längre från elitseriens kvalitetsmässigt att båda de här lagen kommer att kunna skaka motståndet i kvalserien i vår. Elitserien är sämre – allsvenskan bättre.
Malmö är tunnare än Leksand, men har koncentrat kraften i en förstakedja med Carl Söderberg, Mathias Johanson och gamle skyttekungen Jonas Höglund. Höglund gjorde det första historiska målet. Mathias Johansson, som fick sparken från Färjestad, har börjat få spela offensiv hockey för första gången på åratal.
Han är lite ringrostig i sitt tänk, det ser man, men kedjan var riktigt bra.
Söderberg snurrar och är kreativ och öppnar upp.
1–0 var stor hockey av Söderberg och Johansson.