’Mamman kom hem barfota – utan underkläder’
Vi har hört om herrspelarna i VM, vi har läst om männen som byggt arenorna, men vad vet vi om kvinnorna i Qatar?
Publicerad 2022-12-01
Sportbladet har i samarbete med Amnesty och den filippinska journalisten Lorela Sandoval pratat med kvinnorna som fallit offer för landets grymma lagar.
Offret som själv riskerade hundra piskrapp.
Mamman som vill ha hem sin dotter för att hon inte ska våldtas.
Och sjuksköterskan som måste ange gravida för att de ska fängslas.
MANILA/STOCKHOLM/DOHA. Den filippinske läraren Edna tvingades lämna Qatar under märkliga omständigheter, men hon är fortfarande livrädd.
För kvar hos VM-arrangören är hennes dotter.
– Hon är inte trygg. Snälla låt henne komma hem, vädjar Edna.
Gil Puyat-avenyn i de södra delarna av Filippinernas huvudstad är stökig och hårt trafikerad. Avgaserna ligger tjocka över rickshawer och bilar som tutar sin väg fram till hotellen vid Manilabukten.
På en tvärgatan ståtar OWWA-huset.
Den statliga blåvita byggnaden är navet för de nästan två miljoner filippiner som åkt utomlands för att tjäna pengar att skicka hem till sina familjer. Man kallar dem OFW:r – overseas filipino workers – och den vanligaste kategorin är unga kvinnor som tar jobb som hembiträden. Det är till OWWA du vänder dig för information om dina rättigheter, eller för att få hjälp om du blivit utan lön eller farit illa som migrantarbetare.
Fram till i våras var Edna en OFW.
Dottern kvar i landet
Den kortklippta och rakryggade kvinnan reste till Qatar i mitten av 00-talet för att undervisa på en skola. Hon blev kvar i nästan två decennier men skickades nyligen abrupt tillbaka. Det är från hemmet norr om Manila som Edna svarar i telefon på våra frågor.
– Jag är 60 år gammal och hade hoppats få stanna två år till, men fick inte förlängt kontrakt. Oasvett min ålder är jag fortfarande pigg och villig att arbeta, men alla asiatiska kvinnor sparkades ut medan en fransk 65-åring och två äldre vita sydafrikaner blev kvar. Det gjorde mig deprimerad, säger hon.
På plats i Qatar är det svårt för en journalist att komma i kontakt med kvinnor som kan beskriva livet som gästarbetare. Många är inlåsta i sin arbetsgivares hus och får inte lämna utan tillstånd, andra kan vistas i en egen lägenhet eller på sin arbetsplats. Därtill finns strikta lagar i Qatar som förbjuder dig att kritisera landet och har genom avlyssning och övervakning sparkat ut bloggare och personer som trott att de uttalat sig anonymt.
Edna kräver också att få vara anonym. Inte för att hon fruktar för sin egen säkerhet, men för sin vuxna dotters.
– Hon kom med mig till Doha och är än. Hon vårdas för en allvarlig sjukdom där. Hälsovården är betydligt bättre än i Filippinerna. Men efteråt hoppas jag att hon kommer hem, för hon är inte trygg.
Har du berättat att du hoppas att hon kommer hem?
– Ja. Hon vet vad jag önskar.
Våldtogs – och försvann från Qatar
Lönen i Doha var den fyrdubbla mot vad hon tjänat i Manila, så det var värt att tröska sig igenom det byråkratiska krånglet som flytten krävde. Väl på plats slogs Edna av hur tryggt allt kändes, men snart märkte hon att säkerheten var skenbar.
Hon berättar om en nära vän till sin kollega, en hårt arbetande mamma, som varje kväll slängde soporna på en mörk gata bakom garaget.
– En gång kom hon inte hem till sitt barn. Hennes man satt uppe fram till morgonen och oroade sig och till slut kom hon tillbaka barfota och utan underkläder. Hon sa att hon blivit våldtagen av flera män. Det ledde till rubriker ett tag, men plötsligt var hon bara borta. Vi vet inte vart, men rykten sa att en av de anklagade tillhörde en respekterad familj och att hon fått betalt för att lämna landet.
Enligt qatarisk strafflag är otukt ett allvarligt brott. Den som har sex – eller ”kopulerar” som det kallas i lagen – med en person av samma kön eller som ogift riskerar sju års fängelse. Men vad som gör situationen osäker för de två miljoner gästarbetarna i landet är att också övergrepp och våldtäkter i juridisk mening kan klassas som olagliga relationer.
”Har det bra – tills något går fel”
Edna var väl medveten om riskerna. Hon hade helst avskaffat förbuden mot kjolar och klänningar med axelband, men det var samtidigt enkla ramar att hålla sig innanför.
Men hur skyddar du dig mot övergrepp, frågar hon sig, när de kan ske medan du går ut med soporna? När männen alltid går fria medan offren fängslas eller försvinner?
– Mitt råd till alla som åker till Qatar, oavsett om de är turister eller arbetare, är att aldrig uppsöka polis ensam. Det gäller inte bara kvinnor, män våldtas också. Och måste du ändå så åk aldrig med polisens bil utan din egen, för annars kan du hamna var som helst. Risken är särskilt stor om det är mörkt ute, säger hon.
Hur ser du på att fotbolls-VM hålls i Qatar?
– Det spelar ingen roll för kvinnorna. De behandlas alltid likadant, oavsett om det spelas fotboll eller inte. Kvinnor kommer till Qatar för att vårda, stötta och hjälpa männen. De har det bra tills något går fel.
Sportbladet har sökt VM-organisationen i Qatar samt representanter för landets polis och domstolar. Ingen har besvarat våra frågor.
