Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

FRÅN TÅRAR – TILL GULD

Anrell: Fakta är enkla – hon löpte det snabbaste loppet

PEKING. En osteopat. Ett par sprutor. Några tårar.

Mer behövdes tydligen inte för att vi skulle få vara med om ett av svensk friidrotts största draman genom tiderna.

Jag vet att det är en schablon men ibland är det omöjligt att undvika det enkla:

Ibland är steget väldigt kort från tårar till... guld.

Vi ska inte ta ut något i förskott men så som Sanna såg ut i går när hon torkat tårarna kan hon mycket väl vinna OS-guld.

Man ska verkligen inte ta ut något i förskott och särskilt inte när det handlar om två så komplicerade skador som lår och skenben.

Men fakta är väldigt enkla:

Hon löpte det snabbaste loppet i går i försöken.

Visserligen med samma tid som Onyia men här är vi inte knussliga, Susanna var snabbast, trots att hon inte ens vann sitt lopp.

12.68 är en helt okej tid.

När hon kom fyra i VM förra året hade hon 12.66 i försöket. Sänkte sig till 12.64 i semi och sprang sen på personbästa 12.51 i finalen – trots den där knuffen räckte det som alla vet till en fjärdeplats.

Jag skulle inte tro att standarden är bättre i år. Någonstans kring 12.50 lär räcka till guld och med tanke på den riktigt dåliga starten Sanna hade i går finns det nog alla möjligheter för henne att springa snabbare. Hon var dessutom väldigt högt över alla häckar, säkert, stabilt, men kanske onödigt högt.

Balanserar på en tunn gräns

Där finns sannolikt en del tid att vinna om han vågar springa på det där kliniskt exakta sättet som hon gjorde förra året i Japan.

Nu ska vi inte ta ut något i förskott när det gäller Sanna.

Hon balanserar på en tunn, tunn gräns.

Jimmy Wixtröms unika bilder på förra uppslaget visar vilket drama det var minuterna innan Susanna gick in i arenan.

Nu är drama inget ovanligt för våra friidrottsstjärnor. Carolina Klüft har knappt haft en tävling utan drama.

Tårar inte heller särskilt ovanligt i den här branschen. Carolina Klüft har inte haft många tävlingar utan en eller annan tår.

Detsamma kan man säga om Susanna Kallur. Drama ingår. Tårar ingår. Ibland är de av lycka. Ibland är de av smärtsam olycka.

Jag är ingen läkare, men så mycket vet jag som att smärtstillande har diverse olika effekter. En av dem är att man inte riktigt känner musklernas gränser.

Kan bli en klassiker

Men jag antar att Susanna kalkylerar väldigt krasst i att ett OS är värt det.

Det är mänskligt. Om det är nyttigt vet jag däremot inte.

En skada i semifinalen i kväll är säkert en tänkbar realitet, men Susanna och hennes team tycker att det är värt den risken.

Det ska vi vara glada för. Vi får ett drama som kan bli en klassiker.

Jag har med fascination följt rapporterna om Susannas rehab. Funderingarna på att åka till den ständigt förekommande tyske bensträckaren Hans-Wilhelm Müller Wohlfart där hon skulle fått trängas med bland andra Tyson Gay. Och det vet vi ju hur bra det gick för honom i helgen...

Jag var skeptisk mot det.

Jag var nog ännu mera skeptisk mot de något überhurtiga rapporterna om att hon istället valde att åka till Ludvika.

Valde en osteopat

Ja, ni hör själva. Susanna valde att nobba mannen som håller Tysklands fotbollslandslag på fötterna liksom Bayern Münchens fotbollslag och anses vara världens bästa. Istället åkte hon till Ludvika och den lokalt nog så ansedde osteopaten Torbjörn Bladh.

Det lät en smula desperat.

Osteopat...?

Bladh säger själv att osteopati inte är särskilt accepterat i Sverige men däremot i England och USA. Jag har inte kunnat hitta någon bekräftelse på det på nätet, men säger Bladh att det är så så är det säkert så. Bara namnet är så fascinerande att inte ens en kvacksalvare skulle kunna hitta på det om det var bluff.

Och varför ska vi egentligen bry oss om det i dag?

Låt oss bara hoppas att det är Bladhs ostterapi som gett resultat och inte bara de där smärtstillande sprutorna och de endorfinframkallande tårarna.

Låt oss bara njuta och inte ta ut allt för mycket i förskott.

Del två i en av svensk friidrotts största draman genom tiderna följer i dag.

Stefan Holms elfte raka mästerskapsfinal. Mer behöver man inte säga.

Linus Thörnblads andra raka mästerskapsfiasko. Ge människan en osteopat... eller nåt. Eller smärtstillande.